Fredag 17 november 2017
Vi finns här: www.nak.se

Leoniderna 1999



En 10-12 minuters exponering av A. Scott Murrell under leonidstormen 1966 tagen från New Mexico State University Observatory.

Leoniderna årgång 1999 blev den näst mest aktiva meteorstormen detta århudrade med uppåt 5000 meteorer per timma.

Leonidernas utbrott natten mellan den 17:e och 18:e november 1999 kom exakt på beräknad tid. Utbrottets maxima rapporterades till omrking 02.05 UT (01.05 svensk tid) då uppåt 5000 meteorer per timma kunde ses från Europa och Mellanöstern.

Till skillnad från 1998 års leonidsvärm karaktäriserades 1999 års leonider inte av ljusstarka sk "fireballs" utan mängder med svaga och snabba meteorer, precis som den berömda stormen år 1966.

Tyvärr fick inte många i Sverige se utbrottet. Under natten låg nämligen tunga moln över praktiskt taget hela Sverige och det snöade periodvis (se bild nedan). Följande rapport gavs att SMHI på eftermiddagen den 17:e.



Utfärdad 991117 kl 19. Gällande t o m i morgon VÄDERÖVERSIKT
Ett lågtrycksområde täcker Skandinavien och vädret fortsätter att var mulet i så gott som hela Sverige. På många håll förekommer nederbörd tidvis. Den faller huvudsakligen som lätt eller lokalt måttligt snöfall men vid kusterna även som regn.


Jörgen Danielsson lyckades få se lite av fenomenet framåt sennatten från sin position på Öland.

Det översvämmar med observationsrapporter på alla världens mailinglistor strax efter stormen. Här är några kommentarer.

"During the six minutes between 4:00 and 4:06 we counted over 200 !... We couldn't believe our eyes. They were all over the place, shooting in all directions, in all sizes, colors and shapes.... literally"

"We were observing an incredible storm of 4 meteors per second in many occasions, and sometimes even 10. There were so many meteors, we were just overwhelmed."

Följande tabell kommer från IMO:s (International Meteor Organization) meddelande som kom under torsdagen den 18:e.

Date Period (UT) ZHR +-
---------------------------
Nov 17 0600-1000 16 2
Nov 17 1600-2010 30 5
Nov 17 1900-2200 53 14
Nov 18 0030-0100 130 90
Nov 18 0100-0115 490 230
Nov 18 0115-0130 770 160
Nov 18 0130-0145 1040 660
Nov 18 0145-0202 4100 840
Nov 18 0200-0215 5000 1100
Nov 18 0212-0230 2400 280
Nov 18 0243-0247 1100 160
Nov 18 0320-0330 470 70
Nov 18 0420-0430 180 40
---------------------------

Alltså, hög aktivitet under några timmar runt kl 02.05 UT men bara för vissa delar av Europa. På andra sidan av Atlanten uteblev stormen och inga speciellt höga värden registrerades över Nordamerika.

Olle Eriksson från NAK försökte observera leoniderna från sin position utanför Uppsala. Läs Olles rapport Leoniderna 1999 - snöoväder.

Förutsägelserna slår in...

Precis som David Asher från Armagh Observatory och Rob McNaught från Research School of Astronomy and Astrophysics vid Australian National University hade förutsatt nådde leoniderna sitt maximum kring kl 02.08 UT, plus/minus endast ett par minuter. Aktiviteten blev dock högre än vad som var väntat (cirka 1000 meteorer per timma).

Enligt David Asher och Rob McNaughts teori, som kom att stämma så bra överens med observationer från observatörer, berodde nattens storm på ett spår av materia i rymden som härstammade från kometen Temple-Tuttles passage förbi solen för över 100 år sedan. Det är materia som har färdats i omloppsbana runt solen i tre varv.

Asher och McNaughts har utarbetat en teori som tar hänsyn till de olika spår av materia i rymden som är orsaken till meteorsvärmars utbrott. De hävdar att den har en osäkerhet av endast cirka 5 minuter när det gäller att bestämma tidpunkten för en meteorsvärms maximum, något som visade sig stämma förvånansvärt bra enligt rapporter från 1999 års leonidstorm.

Enligt Asher och McNaughts modell kommer ännu mer spektakulära leonidstormar äga rum år 2001 och 2002. De har sedan tidigare hävdat att leoniderna kommer att bjuda på mindre spektakulära men fortfarande fina uppvisningar år 1999 och 2000. Än så länge ser det ju ut att stämma....

För övrigt kan nämnas att Robert McNaught själv kunde beskåda ett stjärnfall med upp mot 60 meteorer per minut från Jordanien. Han beräknar att ZHR värdet nådde så högt som 7000 +/- 1000 och att maximum inträffade 02.04 UT +/- 2 minuter.

Redigera