Tisdag 19 november 2019
Vi finns här: www.nak.se

Guide till att bygga ditt eget teleskop

Räkna på optiken

Det som gör att ett teleskop ser mycket mer än det mänskliga ögat är dess storlek och med det menar man diametern på primäroptiken (lins eller spegel). Ju större diameter desto mer ljus kan teleskopet fånga upp. För att teleskopet ska kunna "se" mycket ljussvaga stjärnor måste alltså diametern på primär optiken vara så stor som möjligt.

Det som avgör vilken förstoring man får är inte primäroptiken utan okularets brännvidd. Ju kortare brännvidd desto större förstoring. För att räkna ut den exakta förstoringen divideras primäroptikens brännvidd med okularets brännvidd. En primärlins med en brännvidd på 1200 mm och ett okular med brännvidden 25 mm ger alltså förstoringen 48 ggr (1200/25 = 48). För att kunna se med olika förstoringar måste man alltså ha fler än ett okular.

När man ska beskriva den primära linsen eller spegeln i ett teleskop används alltid enheten tum. Tum kan också förkortas med tecknet ". 4"f/8 betyder alltså att teleskopets primäroptik har diametern 4 tum. f/8 står för linsens eller spegelns brännvidd. Man får fram f-värdet genom att dividera brännvidden med diametern på linsen/spegeln. Så en lins med en diameter på 4 tum och brännvidden 32 tum har alltså f-värdet f/8 (32/4=8).

Ju högre f-värde desto längre måste teleskoptuben vara. Höga f-värden ger också högre förstoring än lägre f-värden med samma okular. Jämför 4"f/6 och 4"f/8 teleskop. Ett 4"f/6 teleskop har alltså brännvidden 24 tum (4*6=24) vilket ger förstoringen 12 ggr (12/1=12) för ett okular med brännvidden 1 tum. Ett 4"f/8 teleskop däremot ger tack vare sin brännvidd på 32 tum (4*8=32) en förstoring av 32 ggr (32/1=32).

Innehållsförteckning | Föregående | Nästa

Redigera