Astrofotograferingsguide, del 2. Praktiska synpunkter
Det här är del 2 i NAK:s guide till astrofotografering skriven av Håkan Norén. Läs del 1 här.
Inledning
Det som du ser med "obeväpnade" ögon på stjärnhimlen, kan fotograferas med en kamera på ett fotostativ. I denna artikel får du en del praktiska råd för att lättare kunna komma igång med astrofotografering.
Som amatörastronom behöver du inte tänka på det vetenskapliga värdet av fotografierna. Du kan istället koncentrera dig på det estetiska. Använd gärna en färgfilm och fotografera det som är vackert på himlen. Ett vanligt normalobjektiv har man oftast mer nytta av, än ett superlångt teleobjektiv. Ofta klarar man sig med ganska enkel utrustning. Sätt inte ambitionsnivån för högt, för då kan det bli dyrt!
Kamerautrustning
För att kameran skall kunna användas för astrofotografering krävs att avstånd, bländare och exponeringstid kan ställas in manuellt. Naturligtvis måste långtidsexponering finnas, vilket vanligen betecknat med "B" på tidsinställningen. Man behöver även ett fotostativ och en trådutlösare. Mer än detta och en högkänslig film behöver du inte för att börja med astrofoto.
En systemkamera är bäst eftersom man kan byta mellan olika objektiv. Objektiv med fast brännvidd brukar vara ljusstarkare än zoom-objektiv. I första hand bör du satsa på ett bra normalobjektiv (50 mm brännvidd för småbildsformatet 24x36 mm). Normalobjektivet brukar vara ljusstarkt och är mycket användbart. För att fotografera Månen bör du dock ha ett teleobjektiv.
Om kameran är placerad på ett vanligt fotostativ kommer jordrotationen att göra att man bara kan exponera varje bild en begränsad tid innan stjärnorna ser ut som streck. Om du har ett motordrivet teleskop kan du montera kameran parallellt med teleskoptuben och låta motordrivningen kompensera för jordrotationen. Alternativt kan man använda en separat så kallad kameravridare.
Naturligtvis kan man fotografera genom ett teleskop, men i denna artikel tar jag bara upp fotografering med vanliga kameraobjektiv.
Filmer
( DETTA AVSNITT TILLFÄLLIGT BORTTAGET FÖR UPPDATERING.)
Ut och fotografera!
1. Ladda kameran med film (minst 400 ISO).
2. Sätt kameran på ett fotostativ.
3. Anslut en trådutlösare.
4. Avståndet inställt på oändligheten.
5. Största bländaröppning ( lägsta bländartal).
6. Långtidsinställning (B).
7. Fotografera!
Svårare är det inte att börja astrofotografera. Nåja, du behöver veta lite mer ...om lämplig exponering av olika objekt.
I de flesta fall vill man samla in så mycket ljus som möjligt, varför bländaren vanligen ställs på full öppning. Långa exponeringstider styr du via trådutlösaren. Det är inte så viktigt med exakt tid varför du inte behöver titta på klockan i mörkret utan det räcker med att uppskatta tiden.
Den begränsande faktorn för exponeringstiden är oftast jordrotationen. Se tabellen över maximal exponeringstid vid olika brännvidder. Naturligtvis kan grynings- eller skymningsljus göra att man behöver använda kortare tid, för att bilden inte skall bli för ljus. Försök att undvika störande ljus från en stad eller månen, om du inte avsiktigt väljer att ta med den belysningen.
Om du är osäker på vilken exponeringstid som är bäst, så alternativexponera, d.v.s. tag flera bilder och pröva olika tider. Särskilt viktigt är det för tidsbegränsade astronomiska fenomen som till exempel en månförmörkelse eller en konjunktion mellan två planeter. Du kan ju då inte ta om bilden senare.
Gryning och skymning
Soluppgångar och solnedgångar finns på massor av bilder. Fotografera i stället himlens utseende under gryningen och skymningen. Det är olika färgnyanser i olika riktningar. Jorden skugga i atmosfären kan ses. Himlens ljusstyrka ändras mycket under loppet av en stund. Om kamerans ljusmätare inte klarar det svaga ljuset så får man pröva sig fram med ett flertal olika exponeringstider.
Månen
För att Månen skall bli bra på bild behövs ett teleobjektiv. Ett vanligt 135 mm objektiv är tillräckligt men använd gärna 200-400 mm brännvidd. Med en 400 ISO film och bländaren inställd på 5,6 är lämplig tid 1/500 sekund för fullmåne och 1/250 sekund för halvmåne. För en månskära behöver man öka exponeringen ytterligare. Pröva med 1/60 sekund och alternativexponera. Fotografera gärna när månen är nära horisonten i samband med gryning eller skymning.
Vid en månförmörkelse, under den totala fasen, använd förslagsvis 400 ISO film, 135 mm brännvidd, bländare 2,8 och tid 5 sekunder. Alternativexponera eftersom det är stor skillnad mellan olika månförmörkelser. Det beror på att mängden ljus, som passerar genom jordatmosfären och bryts in i jordskuggan, varierar.
När Månen bara är delvis förmörkad får man kompromissa exponeringen mellan den ljusa och mörka delen. Det samma gäller om man vill fotografera en tunn månskära så att man även får med jordskenet på Månens större icke-solbelysta del (pröva med 1-2 sekunder, bländare 2,8 och 400 ISO).
Stjärnhimlen
Ett vanligt normalobjektiv tar med en lagom stor del av himlen för att avbilda de flesta stjärnbilder. För vissa stjärnbilder behövs dock vidvinkelobjektiv. Ett ljusstarkt normalobjektiv och omkring 15-20 sekunder exponeringstid brukar räcka för att få med lika mycket stjärnor som man ser för blotta ögat.
Nära himmelsekvatorn bör du inte använda längre tid än 20 sekunder med ett 50 mm normalobjektiv. Om du däremot fotograferar Stora Björnen (Karlavagnen) eller Cassiopeja eller andra delar av himlen lika långt norrut kan tiden ökas till 40 sekunder. Fotografera gärna Svanen med dess del av Vintergatan (30 sekunder med normalobjektiv eller 50 sekunder med 28 mm vidvinkelobjektiv). Se i övrigt exponeringstidstabellen längst ned på nästa sida.
Om man vill få med både stjärnhimlen och ett berg eller några träd, så har man nytta av månljus eller gryning/skymning. Annars bör man naturligtvis se till att det är så mörkt som möjligt. Ta inte med Månen i bilden när du fotograferar stjärnor. Den långa exponeringstiden gör att månen blir ordentligt överexponerad och det blir en stor ljusfläck på bilden.
Stjärnspår och stjärnfärger
Vill man visa jordrotationen så kan man fotografera stjärnspår, det vill säga använda så lång tid att stjärnorna blir streck på bilden. Rikta kameran, gärna med vidvinkelobjektiv, upp mot norra himmelspolen (Polstjärnan) och exponera 15-60 minuter. Då ser man hur rotationen sker runt polen. För att bilden inte skall bli för ljus är det viktigt att se till att det är en mörk himmel. Undvik månljus och ljus från städer. Bländare 4 brukar vara lagom om du har en 400 ISO film, för att inte himmelsbakgrunden skall bli för mycket exponerad.
En färgfilm visar tydligt att olika stjärnor har olika färg. Genom att avsiktligt ställa in avståndet oskarpt får man ljuset från respektive stjärna att spridas över en liten yta. Då syns färgerna bättre, men de svagare stjärnorna kommer inte med på bilden.
Planeter
Venus och Jupiter är ljusstarka och man bör undvika att exponera för mycket, för ljuset sprids i filmen så att det blir en diffus ljusfläck på bilden (Det är säkert en del "UFO"-bilder som är tagna på detta sätt). Det är svårt att få både en ljusstark planet och stjärnor lagom exponerade på samma bild. Man får kompromissa. Pröva olika tider, vanligen några sekunder. Fotografera gärna i gryningen eller skymningen och tag med träd eller berg på bilden. Låt exponeringen bestämmas av himmelsljuset.
En konjunktion mellan två planeter är värd att dokumenteras. Likaså en konjunktion mellan en planet och månen. Venus bredvid en tunn månskära i gryning eller skymning blir en bra bild.
Merkurius är lite svårare eftersom planeten gömmer sig i ljuset från himlen. Använd helst ett teleobjektiv eftersom Merkurius då avbildas tydligare i förhållande till grynings-eller skymningsljuset.
Kometer
De flesta kometer är tyvärr ljussvaga. Vi har haft turen att få se två riktigt fina kometer, Hyakutake och Hale-Bopp. Så ljusstarka kometer kan lätt fotograferas med en kamera på ett fotostativ. Exponeringen är i princip samma som för stjärnor, det vill säga exponera så mycket som möjligt med de begränsningar som jordrotationen och grynings- eller skymningsljus ger.
Meteorer
Att observera meteorer med ögonen är lätt, men att fotografera dem är betydligt svårare. Det beror på den snabba rörelsen vilket innebär att exponeringstiden för varje liten del av banan blir mycket kort. Därför är det bara de allra ljusstarkaste meteorerna som kommer med på bild. Ett vidvinkelobjektiv täcker visserligen en större del av himlen, men det har en liten ljussamlande öppning. Därför är oftast normalobjektivet bättre.
Man får rikta kameran mot himlen, ta bild efter bild och hoppas att någon meteor "fastnar". Exponera varje bild en eller några minuter. Det vanligaste resultatet av en hel film är att man inte får med en enda meteor. Har man tur så "fångar" man en.
Rikta inte kameran rakt mot meteorsvärmens radiant. För Perseiderna är det lämpligt att rikta kameran mot Svanen eller Pegasuskvadraten.
Norrsken
Använd normalobjektiv eller vidvinkelobjektiv, största bländaröppning och 10-30 sekunder exponeringstid. Norrskensaktiviteten kan växla från minut till minut, så tag flera bilder och invänta att det kanske blir ännu bättre efter en stund.
Att tänka på
Det är bra att alltid hålla i minnet följande enkla och självklara checklista: avstånd - bländare - tid. Det är lätt hänt när man byter objektiv i mörkret att man glömmer att kontrollera inställningarna.
För gärna en lista över alla data för varje bild. På det sättet kan du med tiden lära dig lämpligaste film, brännvidd och exponering för olika typer av objekt.
Eftersom det ibland kan vara svårt att se gränsen mellan de olika bilderna på filmen kan det vara bra att t.ex. var fjärde bild exponeras så mycket att dess gränser tydligt ses, även om det innebär att dessa bilder "offras".
Framkallning och kopiering
Om du vill att filmen skall pressas, glöm inte att meddela detta till laboratoriet.
När det gäller diafilm brukar jag be laboratoriet att inte klippa filmen, för att själv klippa och montera den i diaramar. Eftersom det kan vara svårt att se gränsen mellan bilderna riskerar man annars att få bilder sönderklippta.
En negativ färgfilm brukar normalframkallas. Vid kopieringen till fotopapper exponerar automatiken vanligen så att himmelsbakgrunden blir grå. Vill man ha bakgrunden svart får man be laboratoriet att kopiera med manuell inställning. Hur mörk bakgrund man vill ha är en smaksak.
Lycka till med dina astrobilder !
-------------------------------------
Exponeringstabell
När man fotograferar utan motordrivning blir lämplig maximal exponeringstid beroende av objektivets brännvidd. De angivna tiderna är inte någon absolut gräns och de kan ökas med 25 % utan att man vanligen märker så mycket av jordrotationen.
Brännvidd Tid
24 millimeter 33 sekunder
28 millimeter 29 sekunder
35 millimeter 23 sekunder
50 millimeter 16 sekunder
85 millimeter 9 sekunder
100 millimeter 8 sekunder
135 millimeter 6 sekunder
200 millimeter 4 sekunder
400 millimeter 2 sekunder
(Tiden är 800 dividerat med brännvidden)
Rörelsen avtar med avståndet från himmelsekvatorn, varför man kan multiplicera ovannämnda tider med en faktor enligt nedanstående tabell. Om hela bilden skall vara skarp måste man använda deklinationen för den del av bildfältet som är närmast himmelsekvatorn.
Deklination Faktor
80 5,8
70 2,9
60 2,0
45 1,4
30 1,2
0 1,0
(Faktorn är ett dividerat med cosinus för deklinationen)
--------------------------------------------