En ljusstark bolid lyser upp kvällshimlen

ons 4 jan 2000 - av Olle Eriksson

Det var tredje kvällen i rad som jag var ute under stjärnhimlen för att försöka fotografera lite stjärnbilder och andra objekt. Den första kvällen, som för övrigt var perfekt i alla avseenden, slutade kl 3 på natten med upptäckten att filmen hade slirat i kameran och aldrig dragits fram. Den andra kvällen som också slutade sent på natten fick avbrytas pga moln. Den här kvällen såg dock ut att bli bra.

Jag skulle just hämta ett kameraobjektiv från bilen och var på väg att öppna bakluckan när hela bilen och marken plötsligt lystes upp av ett kraftigt ljussken. Det första jag hann tänka var att en bil i närheten hade tänt sitt helljus. Tiodelen av en sekunden senare insåg jag att allt var precis tyst.

Jag hann just vända mig om då det blixtrade till i övre delen av ögonvrån. Jag tittade snabbt upp och blev totalt bländad. Rakt över mitt huvud kom en bolid som jag senare gissade måste ha varit av magnitud -15 eller åt det hållet. Den lyste upp hela landskapet samtidigt som den rörde sig västerut längs med vintergatan.

Plötsligt började boliden splittras. Under loppet av cirka 2 sekunder lossade bit efter bit från huvudkroppen och brann upp i ett gnistrande ljusspel. Jag gissar på att ungefär 20 mindre brinnande bitar, i sig av bländande ljusstyrka, hann separera innan boliden slutligen splittrades i ett regn av gnistrande eldklot och försvann några grader över horisonten i stjärnbilden Svanen.

Kvar blev ingenting! Inte ens ett rökspår! Där boliden hade försvunnit på himlen lyste nu istället Vintergatan med sitt diffusa sken. Allt var precis som vanligt igen...

Jag noterade tiden 19.56. Jag försökte uppskatta bolidens magnitud men hade inget att jämföra med. Allt jag vet är att den definitivt var många gånger ljusstarkare än fullmånen.

När den första chocken hade lagt sig återgick jag till fotograferandet. Nöjd med kvällen kunde jag framåt natten återvända hem med en exponerad filmrulle och ett huvud fullt av nya intryck och tankar.