Första höstobservationen

27 juli 1999 - av Jörgen Andersson



Kvällen den 27 juli verkade lovande och långsamt började en tanke vakna inom mig att bege mig ut. De riktigt mörka och fina höstnätterna hade ej gjort sitt antågande ännu men i gengäld fanns både Jupiter och Saturnus tillgängliga.

Klockan var 2300 när jag tog beslutet, jag åker! Det enda orosmomentet var att det hade börjat att dyka upp några höga cirrusmoln i väster. Jag körde fram bilen till entrén och påbörjade lastningen. Klockan 23.30 var jag framme vid min observationplats. Platsen låg belägen någon kilometer utanför Åby i riktning mot Braviken.

Det var cirka tre månader sedan jag hade använt teleskopet (ett 14 tums Celestron) och kände mig lite ringrostig vid hopskruvandet. Det var även första gången jag kopplade in min nyinköpta drive-corrector vilket inte gjorde saken enklare.

Monteringen gick över förväntan och jag skulle kalibrera sökarkikaren. Jupiter valdes som kallibreringsobjekt eftersom den stod lämpligt till och var ljusstark. Jag satt i mitt 70 mm MPL okular och siktade utmed glidbaren för balansvikterna.

Nästan i centrum hade jag en ljusstark men ofokuserad ljuspunkt. Började skruva på fokuseringen för att erhålla skärpa då jag upptäckte att det helt plötsligt inte gick att skruva längre än till ett visst läge. Min första tanke var att något måste kärva. Kan huvudspegeln hoppat ur sitt läge och klämts mot tubväggen?

Nej, då borde den oskarpa bilden inte vara cirkelrund. Jag provade att byta okular, montera dit vinkelprismat med mera men inget hjälpte. Efter cirka tio minuter såg jag att den ena låsskruven för primärspegeln var halvt inskruvad. Efter att ha lossat på den så hade jag full möjlighet att fokusera igen, skönt!

Nu till det primära jag kom för, objekten. Bedömde seeing den kvällen var tre, atmosfären var lite turbulent med höga moln som temporärt försämrade sikten. Dessutom upptäckte jag att luften var fuktig. Mina okular som låg blottade i sommarnatten erhöll snabbt en dagghinna över glasytorna. Under sommaren hade jag tillverkat en daggkåpa till teleskopet vilket jag hade nytta av.

Mitt första objekt blev Jupiter. De just nämnda väderomständigheterna gjorde att de finaste detaljerna i Jupiters bälten gick förlorade. Man kunde temporärt skymta enstaka oregelbundenheter i bältena men mer blev det inte. Sammanlagt framträdde det fem stycken bälten. I några av dessa såg man mörkare schaktningar och fläckar. Jag använde mig av förstoringar mellan 156x och 312x vid observerandet. Jupiters månar var grupperade 3-1, Callisto, Ganymedes och Io på ena sidan och Europa på den andra.

Efter Jupiter bar det väg till Saturnus (se omslagsbilden). På Saturnus såg man bara två bälten, man blir lätt bortskämd av Jupiter, och Cassini-delningen i ringen. Planeten kastade sin skugga på ringssystemet och ringen kastade sin skugga på planeten.

Saturnus upphör aldrig att fascinera en. Varje gång man fokuserar på planeten blir man lika tagen av dess skönhet.

Efter att ha observerat planeterna visuellt så provade jag att ta några bilder i primärfokus och dels genom okularprojektion. Jag hade en viss drift i synfältet på grund av dålig polinställning samt att jag hade glömt min off-axis guider hemma. Vi får se var resultatet blir.

Klockan var 03.30 och himlen började ljusna i öster och det var dags att packa ihop. Jag kände mig ganska nöjd med passet och såg fram emot många fina höstnätter när jag begav mig hemåt i den ljusnande natten.