M11 - The Wild Duck Cluster

Information

M11 är en av stjärnhimlens mest stjärnrika och kompakta stjärnhoparna. Den upptäcktes 1681 från observatoriet i Berlin av den tyska astronomen Gottfried Kirch. M11 består av cirka 3000 stjärnor, varav ungefär 500 går att se i ett normalstort amatörteleskop och dess visuella ljusstyrka är omkring 6.3 magnituder.

Det som gör M11 så speciell är dess unika form. Många andra stjärnhopar ser ofta lika ut medan M11 har ett väldigt speciellt utseende. I ett teleskop med låg förstoring kan man se en ljusstark stjärna i stjärnhopens centrum och en myriad av svagare stjärnor runt omkring som flyter samman i okularet och nästan ger den ett spöklikt utseende.

Vid högre förstoring kan man se att de flesta stjärnorna ligger i något som liknar en halvöppnad solfjäder, eller om man så vill, en flock änder på flykt. Strax före dessa ligger 10-15 stjärnor på rad i formen av ett stort V som också skulle kunna föreställa flygande änder.

Eftersom M11 ligger i stjärnbilden Skölden och inte når så högt upp på den svenska sommarhimlen gäller det att passa på under sensommaren så fort det har blivit någorlunda mörk. Augusti och September är bra månader att observera M11. Sedan sjunker den alltför lågt mot horisonten.

Observationer

Observatör: Olle Eriksson, Datum: 28-juli 2000, Instr: 8-tums dobson, Plats: Arkösundsvägen utanför Norrköping, LM: "fortfarande något ljust vid midnatt", Väder: varmt, vindstilla, ganska bra seeing.

Mycket imponerande stjärnhop. Synlig redan i teleskopets sökare under en inte riktigt mörk sommarhimmel. Dock något ljussvag i teleskopet och klarade inte högre förstoring så bra som jag hade trott. Nästan spöklik i 46x förstoring med en stark stjärna omgiven av en mängd svagare stjärnor. Svårt att se V:et i låg förstoring. Vid 92x och 160x förstoring framträdde formen tydligare med det V-formade stråket av svaga stjärnor. Ett mycket intressant objekt som gör sig väldigt bra i låg förstoring och som nästan ändrar utseende vid högre förstoring.

Karta