Planeternas utseende och lysande 2015
av André Franke
Hitta rätt direkt
Planeternas ljusstyrka | Planeternas skenbara diametrar | Planeternas deklination
Saturnus ringar | Planeternas utseende
Planeternas ljusstyrka
Planeternas ljusstyrka anges i så kallade magnituder. Det handlar om en logaritmisk skala och ju lägre värdet är desto ljusare är objektet. Solen har en magnitud på runt –26m, fullmånen nära –13m och de svagaste objekten som vi kan se med blotta ögat har ungefär +6m. Inne i städerna ligger gränsen oftast snarare vid +4m medan man i fjällen kan se objekt till nästan +7m vid mycket bra förhållanden enligt en del rapporter.
Du ser att Uranus just ligger vid den teoretiska gränsen mellan synligt och icke synligt för blotta ögat. Den är lite ljusare på hösten i samband med oppositionen. Neptunus är ännu svagare och syns bara med hjälp av en bra kikare eller ett mindre teleskop. Mars ljusstyrka varierar i år mellan +1m och +2m och därmed är en hel del stjärnor ljusare än vår grannplanet. Vid super-oppositionen 2003 nådde Mars en magnitud på –2,9m! Saturnus ljusstyrka ligger i år mellan 0m och +1m och den är därmed ljusare än de flesta stjärnor. Det är bara ett fåtal stjärnor som lyser ännu starkare. Merkurius ljusstyrka varierar mest bland alla planeter. Den kan blir ljusare än alla stjärnor men också så svag att den inte ens skulle kunna ses även om den befann sig över horisonten vid totalt mörker. Jupiter är den näst ljusaste planeten och dess ljusstyrka pendlar i år kring –2m. Ljusast av alla planeter är så klart morgon- och aftonstjärnan Venus med en magnitud omkring –4m och ljusare. Längst ner anges datum och till höger och vänster ljustyrkan i magnituder.
Åter till toppen
Planeternas skenbara diametrar
Grafiken anger planetskivornas skenbara diametrar – alltså hur stora de är sett från jorden. 60” (bågsekunder) motsvarar en bågminut. Ögats upplösningsförmåga går just vid en bågminut, det vill säga när Venus är som störst kan observatörer med bra syn se att Venus just då bruka vara en smal skära. Planeternas skenbara diameter varierar med avståndet mellan jorden och planeten. Planetskivorna blir som störst när planeten befinner sig som närmast jorden. Detta brukar vara fallet i samband med oppositionen för de yttre planeterna (Mars till Neptunus) och i samband med den nedre eller undre konjunktionen för Merkurius och Venus. Mars kan i bästa fall bli 25” i diameter, Jupiter omkring 50”. Nederst i grafiken anges datum och till höger och vänster planetskivans storlek i bågsekunder. I Jupiters och Saturnus fall avses ekvatorsdiametern.
Åter till toppen
Planeternas deklination
Grafiken visar hur planeternas och solens deklination varierar under årets lopp. Deklinationen är avståndet från himmelsekvatorn – positivt norr om den och negativt söder om den. Deklinationen står i direkt samband med hur högt ett objekt passerar som högst över horisonten i söder. På 60 graders nordlig latitud når ett objekt med en deklination på –30 grader precis upp till horisonten i söder, ett objekt med –20 grader når som bäst 10 grader över horisonten och så vidare. Objektens maximala höjd över horisonten beräknas i det här fallet enligt formeln: 90 grader – Breddgraden där du befinner dig + objektens deklination.
Åter till toppen
Saturnus ringar
Grafiken visar ringarnas öppning i grader. Ringarna ligger exakt i samma plan som Saturnus ekvator och den lutar nästa 27 grader mot ringplanetens omloppsbana. Eftersom rotationsaxeln alltid pekar åt samma håll så blir ibland ringens norra och ibland ringens södra sida belyst. Så ser vi ibland ringarna nästan från sidan och ibland är de nästan 27 grader öppnade. När ringarnas öppning är ungefär 24 grader, kommer den yttersta begränsningen av ringen precis fram bakom Saturnusskivan. I år pendlar ringarnas öppning mellan 24 och 26 grader. Sett från solen ökar ringarnas öppning stadigt (gul kurva) medan det blir lite mer komplicerad från jorden (rosa kurvan) – för den färdas ju runt solen och så tittar vi ibland lite snett. Ringarnas öppning i grader anges till höger och vänster och datum hittar du längst ner i grafiken.
Åter till toppen
Planeternas utseende i teleskopet
Merkurius visar liksom månen faser – om man tittar på den med hjälp av ett större teleskop. Grafiken visar Merkurius fas för ett antal speciella dagar, nämligen när den ungefär är till 25, 50 eller 75 procent belyst och när den i princip är full eller ny.
Även Venus visar liksom månen faser. Venusskivan blir tillräckligt stor när den blir en smal skära och vissa lyckas då även med blotta ögat att kunna se att det inte längre handlar om en punkt utan snarare om en banan. Med hjälp av en kikare eller ett mindre teleskop kan du följa faserna. Grafiken visar Venus fas för ett antal speciella dagar, nämligen när den ungefär är till 25, 50 eller 75 procent belyst och när den i princip är full eller ny (inte alla faser behöver inträffar under ett år).
Marsskivan har ritats ut för den 1:e varje månad plus den 11 juli då Marsskivan är som minst. Det som syns på Marsytan är bara symboliskt – det varierar förstås med tiden eftersom den roterar.
Jupiterskivan visas kring det datum den befinner sig som närmast och fjärmast jorden. Det som syns på Jupiter varierar med tiden på grund av planetens rotation och är här bara symboliskt.
Saturnus visas liksom Jupiter kring det datumen den står som närmast och fjärmast jorden plus när ringarnas öppning når ett minimum eller maximum under året.
Denna sida uppdaterades senast den 14 december 2014.
Hitta rätt direkt
Planeternas ljusstyrka | Planeternas skenbara diametrar | Planeternas deklination
Saturnus ringar | Planeternas utseende