Saturnusockultationen observerad i Helsingborg

av Haldo Vedin

Eftersom jag var på resa i Helsingborg den 22 maj och kvällshimlen där är något mörkare än i Norrköping tänkte jag att jag i alla fall skulle försöka få syn på Saturnus när den försvann bakom månen. Oddsen var kanske inte så goda, eftersom förmörkelsen skulle inträffa redan 21.11, vilket var omkring 15 minuter innan solen gick ned och det dessutom förekom en hel del cirrusmoln som störde observerandet, men lagom till att skådespelet skulle gå av stapeln skingrades dock molnen närmast månen. I väster låg däremot en tjock molnbank så att den ljusa kvällshimlen skymdes åt detta håll, något som antagligen var gynnsamt ur observationssynpunkt.

Trots att jag ivrigt sökte efter Saturnus med min fältkikare (10x40) vid månens mörka vänstra kant så verkade det ändå länge hopplöst. Men så klockan 21.09 fick jag plötsligt syn på den strax nedom månens "midja", antagligen den svagaste planet jag någonsin sett och utan månens hjälp som riktmärke hade det aldrig gått att upptäcka den. Ungefär vid 21.11 försvann den så ganska plötsligt, antagligen räckte det med att den delvis skymdes för att jag skulle tappa den ur sikte.

Vid tiden för utträdet var månen tyvärr knappt synlig bakom ett altostratustäcke, men ett par timmar senare, när långfilmen på TV slutat ungefär 00.15, syntes månen och den vid det här laget ordentligt akterseglade Saturnus perfekt, men det var så dags då. Hur som helst så var det roligt att det över huvud taget gick att få syn på den mot den fortfarande mycket ljusa kvällshimlen.