Solförmörkelse den 29 mars 2006

Observationsberättelser

Haldo Vedin, Egypten:

Från NAK deltog Anders Wettergren och undertecknad samt dessutom undertecknads fru Eva i den solförmörkelseresa som Egyptiska statens turistbyrå anordnade den 23-30 mars. Det skall först som sist sägas att resan blev en fullträff. Under hela förmörkelseförloppet fanns inte ett moln på himlen om man bortser från två svaga kondensationsstrimmor på behörigt avstånd från solen. Vi iakttog det hela från en högplatå mellan den lilla gränsstaden Salloum och den libyska gränsen. Där samlades under de tidiga morgontimmarna ca 8 500 förväntansfulla som under natten tagit sig längs motorvägen västerut från de mer tätbebyggda delarna av landet, ja flera hade också övernattat på plats i de tält som egyptiska armén satt upp. Över huvud taget flöt allt perfekt; bussarna intog sina förutbestämda platser, bajamajorna stod redo och det fanns t o m toapapper för den hugade. Eftersom armén stod för ruljansen så krävdes det inte ens dricks för att få förrätta sitt tarv.

Vår 16-mannagrupp under ledning av vår svenske guide Jan Signeul, som bor i Alexandria sedan 4 år och vår lokala guide Fady hade startat från Hotell Mubarak i Mersa Matruh klockan 3 på morgonen i den överväldigande stjärnklara natten. Vår grupp hade då utökats med en journalist från den danska tidningen Politiken som för övrigt skrev två utmärkta reportage från förmörkelsen dels i torsdagsnumret dels i söndagsnumret av tidningen. Snabbt vinkades vi förbi de talrika poliskontroller som är så vanliga i detta land och var på plats i god tid före det utsatta klockslaget 07. Det var då dimmigt och +9 grader, men dimman lättade efter ett par timmar och solen började värma behagligt, vilket kunde behövas eftersom temperaturen aldrig steg över 20-gradersstrecket och det blåste en lite snål vind. Tiden fram till den första kontakten användes till att rigga upp instrument och kameror, medan vi som nöjde oss med fältkikare och de speciella förmörkelseglasögonen kunde fördriva tiden med att gå omkring i den väldiga tältstad som uppförts och förundras över den utrustning som en del släpat med sig. Vissa nationaliteter, bl a Österrike, Japan och Malaysia, hade stora egna tält, Där fanns också det vanliga kopplet av försäljare som ville kränga allt från T-shirts till öl(!).

Kl 11.20 hade månen makat sig i position och president Mubarak anlänt, så skådespelet kunde börja. D v s den första timmen måste nog ses som mycket av en transportsträcka. Det var först när mindre än 5 procent av soldiametern var synlig som man verkligen märkte att något var på gång. Visserligen hade det redan tidigare blivit allt kyligare, men det var först då som ljuset började anta en spöklikt grå ton. Ögat måste då uppenbarligen ha ackommoderat ganska ordentligt, för trots att ljuset fortfarande verkade ganska starkt upptäckte någon plötsligt att Venus lyste klart. Några fåglar som kunde tystna fanns inte, även om vi tidigare sett några gulärlor, och inte heller fanns något lövverk som kunde bilda de små solskäror som är så typiska för fasen strax före och efter totaliteten. Däremot gick det utmärkt att själv producera sådana med fingrarnas hjälp. Sen gick allt mycket hastigt. Man såg hur mörkret närmade sig från sydväst och hur gatubelysningen tändes 4 km bort på den libyska sidan, och plötsligt var förmörkelsen total. Med fältkikarens hjälp kunde två kraftiga purpurröda protuberanser studeras i klockan 9 och 11 mot den vackert vita koronan. Nu syntes också Merkurius nästan mitt emellan solen och Venus. I nära 4 minuter kunde vi sedan njuta, "förenade i solens mörker", som Politikens utsände så poetiskt uttryckte det. Utträdet blev magnifikt med många protuberanser längs solens högra kant och så, som pricken över i, en diamant i klockan 4, när den första solstrålen tittade fram genom en måndal. Resten blev väl lite avslagen, men vi höll i alla fall ut till det bittra slutet kl 13.59.59, varefter evakueringen började. Den gick mycket smidigt även den ända tills vi fick punktering på det inre vänstra bakdäcket när vi skulle köra ut ur Salloum. Då visade sig nyttan av att ha den mäktiga statliga turistbyrån att tillgå. På nolltid anlände fem man och bytte däck åt oss, så att vi kunde fortsätta vår färd till Hotell Mubarak i Mersa Matruh för festmåltid och en natts vila. Nåja, natt och natt. Klockan 01.15(!) purrades vi för avfärd till Kairos flygplats, eftersom SAS behagat tidigarelägga avgången med 7 timmar.

Förutom en oförglömlig solförmörkelse under perfekta förhållanden fick vi besöka pyramiderna och det sanslöst fantastiska Egyptiska museet i Kairo liksom det nyuppförda biblioteket i Alexandria, en skapelse av unga norska arkitekter. Vi blev också bjudna på te på Svenska Institutet och hembjudna till guiden Jan Signeul och hans Kerstin i deras vackra lägenhet i centrala Alexandria. I el-Alamein besökte vi i tur och ordning den allierade, den tyska och den italienska kyrkogården, alla på sitt sätt mycket anslående. Inte minst givande var det att få bekanta sig med sina medresenärer bland vilka bland annat fanns en professor i biologi vid universitetet i Jena i Tyskland, redaktionschefen för Forskning och Framsteg, en dörrvakt från Stockholms nöjeskvarter, tillika Mensamedlem och expert på krigshistorien inte minst den i Nordafrika under andra Världskriget. Hans lycka när han hittade resterna av en mina på observationsplatsen visste inga gränser. Sorgen när det visade sig att busschauffören hade kastat den i soporna förbyttes åter i glädje när han lyckades återfinna den i hotellets sopcontainer!

Du som deppar över den missade chansen att få se en total solförmörkelse under perfekta förhållanden kan trösta dig med att det blir en ny chans den 1 augusti 2008, då danskarna ordnar en resa till förmörkelsen på nordligaste Grönland!