Venuspassagen 8 juni 2004

En samling observationsrapporter från NAK's observatörer

NAK:s obsutflykt (eller Den Vilda Jakten på Passagen):

NAK:s "officiella" obs-utflykt började tidigt på tisdagsmorgonen. Väderprognoserna sade att det bästa östgötska vädret gick att hitta mer sydväst om det helmulna Norrköping, någonstans i Mjölby-trakten. Klockan 06 for fyra morgontrötta men optimistiska NAKare (Håkan Norén, Lena Ljungars, Sven Mårdh och Anders Wettergren) iväg i två bilar. När vi kom fram till Klockaretorpet öste regnet ned, men här gällde det att få se Venuspassagen så ut på E4:an i full fart!

Tiden gick och vädret växlande mellan mulet, väldigt mulet och väldigt mulet med regn. Inte var det bättre i Mjölby. Det blev en kort paus utanför stadens McDonald's för att Radio Östergötland skulle kunna telefonintervjua Anders om passagen – vi andra satt och lyssnade i Håkans bil. Färden gick sedan vidare, men då himlen fortsatte att envisas med sin envist våta inställning tvingades vi ge upp efter dryga tiotalet mil. Venus hade börjat sin resa över solskivan utan oss.

Fyra molokna NAKare for nu istället till Evalund, dit vi anlände vid 9.30-snåret. Gruppen skingrades där och bara Sven blev kvar i duggregnet. Men det var nu det underbara inträffade. Regnet upphörde och plötsligt började blå luckor slingra sig in i den grå himmelsmassan. Kl 10.43 såg Sven den mörka Venus för första gången med klubbens utskickade solskydd. Anders lyckades till och med se den tidigare inne i Norrköping.

Vädret blev allt bättre och Sven plockade fram sitt C8-teleskop för att observera. Sedan dök en efter en i utflyktsgruppen upp igen – först kom Lena, sedan Håkan med teleskop och till sist Anders med både teleskop och tubkikare. Dagen var räddad!

Resten av Venuspassagen både observerades och fotograferades. Fenomenet Svarta droppen sågs och såväl tredje som fjärde kontakt klockades – tiderna spred sig med ett tiotal sekunder mellan de olika observatörerna, en vanlig företeelse när det gäller Venuspassager.

Det som såg ut att bli en dyster dag att minnas förvandlades till en minnesfull obs. Nu gör det inte så mycket om vädret inte är det allra bästa om åtta år!


Solen och Venus fotograferade av Lena Ljungars genom Sven Mårdhs C8:a vid Evalund.


Observatörer i Evalund. Från vänster: Lena Ljungars (gömd), Anders Wettergren och Håkan Norén.


T.v. Siluetten av Venus projicerad på ett papper. T.h. Siluetten av Venus i ett C8-teleskop.
Foton: Sven Mårdh

Bo Sandström, Nyköping:

Här i Nyköping var det helkasst i morse. Jag tog med grejorna till jobbet. Från 11.50 kunde jag observera i molngluggarna och de sista tio minuterna var det helklart. Både short-tuben (15-20 ggr) och fältkikare 10X50 gick bra.

Jag tog några bilder på slutet med min digitalkamera (Nikon Coolpix 5200) handhållen genom okularet. Det är klart att Baader AstroSolar-film inte dämpar ljuset tillräckligt för fotografering, med överexponering som följd trots nerställning av exponeringen med X2. Det är samma problen jag hade i går med web-kameran. Därför syns inte på bild de solfläckar som finns (som jag också såg igår).

Intressant var att av den del av Venus som var utanför solskivan på slutet syntes inget spår. Det borde därför också vara svårt att se den exakta början, helt olikt vad man sett i tidningar hur det skulle se ut. Visuellt var det kanonfint att beskåda det hela och många kom och ville titta, en hade ingen aning om vad vi tittade på. Här kommer bilderna för allmänt beskådande.


Den ljusaste bilden är tagen med ca 15-20X, den gråare med ca 40X. Bilderna är justerade för kontrast och ljusstyrka, samt kraftigt beskurna. Bilden i kameran var kraftigt vinjetterad av okularet. Jag ser en del färgfel och lite oskärpa . Det beror antagligen på kromatisk abberration i min lilla short-tube. Lite inverkan kan (över)exponering ha haft och det faktum att jag inte har hållit kameran perfekt i linje med okularet. Jag tror att jag skall göra en adapter för att montera kameran stabilt på teleskopet för okularprojektion. Då borde jag kunna få bättre resultat. Jag måste skaffa något mer filter att dämpa ljuset med vid solfotografering. Solfläckar är också intressant.


Olle Eriksson, Ronneby (Blekinge):

Jag hade satt väckarklockan på 07.00 men vaknade till strax efter 07.15 och upptäckte att det var soligt. Så jag rusade upp, satte på solfiltret på min digitalkamera och zoomade in (10x, bildstabilisering) på solen genom ett öppet fönster. Först såg jag inget nytt på solytan, men jag fortsatte att ta bilder med intervall på några sekunder och till slut kunde jag urskilja en liten prick i nedre vänstra hörnet. Långsamt växte den sig större och större tills hela Venus befann sig på solytan och jag kunde observera "den svarta droppen".

Genom luckor i molnen kunde jag observera hur Venus vandrade över planeter till och från under cirka 2 timmar. Vid 9.20 tog jag sista bilder, satte väckarklockan en timme frammåt och gick och lade mig. Sista bilden fick jag vid 10.25 kring mitten av passagen. När jag sedan vaknade igen för tredje gången vid 11.20 så stod solen i moln och sedan sov jag visst bort resten av dagen och vaknade med solsken vid 16.00. :-)


Kombination av 4 bilder tagna av Olle Eriksson


Olle Lindgren, Hafsta-observatoriet:

Dagen började med regn, men klockan 8 klarnade det upp och jag gav mig ut i 5 plusgrader och blåst. Efter ett tag hade jag fått upp C5:an på sin pelare samtidigt som solen tittade fram i en glugg i molntäcket.

Först tittade jag med solfiltret utan kikare och tyckte mig se en prick på "rätt" ställe. Sen satte jag på solfiltret på C5:an som var försedd med kamera i primärfokus och tog ett 10-tal bilder. Solen var hela tiden lite beslöjad. Det gick att se på kamerans exponeringsmätare hur molnigheten varierade trots att jag inte såg några moln för solen. Vid 8.45 gick solen i moln igen.

Det går inte att ta fel på Venus. Ingen solfläck eller dammprick på mattskivan är så stor och perfekt rund. Yvonne och ett par förbipasserande damer fick titta på venuspassagen genom molngluggarna.

Vid 10.30 kom Ingemar och Lennart. Då hade det klarnat upp så pass att jag efter att ha tagit några bilder växlade till visuell observation med vinkelprisma och orange okularfilter för att solen skulle få rätt färg (den blir blå annars med mitt solfilter).

Våra sommargrannar fick också titta. Venus syntes som en skarp svart prick mitt på nedre delen av solen (övre i teleskopet). Solytan var nästan helt fri från solfläckar. Förstoringen var 42 X och 78 X . På den högre förstoringen märktes lite mikroturbulens runt Venusranden.

När vi efter att ha fikat kom tillbaka till observatoriet, var solen åter i moln. Cirka 13.00 tittade solen fram igen, precis lagom för att jag skulle kunna fotografera tredje kontakt. Vid fjärde kontakt klockan 13.22 var det åter mulet.

Nästa venuspassage äger rum den 6 juni 2012. Den är synlig från norra Norrland.


Venuspassagen tagen cirka 10.30 nära passagens mitt. Bilddata: Exponeringstid 1/500 sekund, f/10 (primärfokus på Celestron C5), mylarfilter. Filmen var Fuji superia 200 och kameran en Nikon 601. Jag använde ingen följning. Bildbehandling i Adobe Photo Deluxe.