Foto: Anders Wettergren

Att observera månförmörkelser

Av Sven Mårdh

Det är en härligt vacker syn att se månen sakta glida in i jordskuggan och förmörkas. Totala månförmörkelser är vanligare än totala solförmörkelser. De senare kan bara ses från smala zoner på jordklotet, medan månförmörkelserna kan observeras från den jordhalva som för tillfället är vänd mot månen.

Månförmörkelser inträffar när månen passerar genom den skugga jorden kastar när solen lyser på den. Dessa förmörkelser kan bara inträffa vid fullmåne. Jordskuggorna är av två slag, hel- och halvskugga (umbra och penumbra på latin). Den egentliga förmörkelsen sker när månen befinner sig i helskuggan. En passage i halvskuggan kan bara med svårighet ses för blotta ögat.

Det finns tre typer av månförmörkelser:
1) Total, när hela månen kommer in i jordens helskugga.
2) Partiell, när en del av månen kommer in i jordens helskugga,
3) Halvskuggeförmörkelse, när månen kommer in i jordens halvskugga, utan att nå helskuggan.

På månens medelavstånd till jorden har helskuggan en diameter på drygt 9000 kilometer och den totala fasen kan pågå upp till 1 timme 44 minuter.

När månen är totalt förmörkad blir den inte helt svart, utan får oftast en vacker kopparröd ton. Detta beror på solljus som passerar genom jordens omgivande atmosfär och bryts in mot månen. Om jordatmosfären innehåller mycket stoft, som till exempel efter ett större vulkanutbrott, blir månförmörkelsen mörkare.

Då utseendet på en total månförmörkelse varierar från gång till gång skapade den franske astronomen A. Danjon en skala på vilken man kan pricka in hur pass mörk eller ljus den är:

L 0 = Väldigt mörk förmörkelse. Månen är nästintill osynlig, speciellt vid den totala fasens mitt.
L 1 = Mörk förmörkelse, grå eller brunaktig till färgen. Detaljer på månytan kan endast urskiljas med svårighet.
L 2 = Djupt röd eller rostfärgad förmörkelse. Väldigt mörk centralskugga, medan de yttre delarna på helskuggan är relativt ljusa.
L 3 = Tegelröd förmörkelse. Helskuggan har vanligen en ljus eller gulaktig kant.
L 4 = Mycket ljus kopparröd eller orange förmörkelse. Helskuggan har en blåaktig, mycket ljus kant.

Om du själv vill skatta vilket L-värde på Danjonskalan en förmörkelse har kan du göra detta för blotta ögat eller med fältkikare eller teleskop. Bästa tiden är förmörkelsens mitt. Det kan också vara bra att observera strax efter totalitetens början eller före dess slut, för att kunna avgöra hur ljusa de yttre delarna av helskuggan är.

Vid en observation är det även bra att notera hur ljus och färger förändrar sig under förmörkelsens gång. Glöm heller inte bort att skriva ned om du observerar med blotta ögat eller du använder ett instrument.

Följande månförmörkelser är synliga i Norrköping under tiden 2004–2011:
4–5 maj 2004 Total. Börjar kl 20.48, slutar kl 00.12. Total kl 21.52–23.12.
28 oktober 2004 Total. Börjar kl 03.14, slutar kl 06.54. Total kl 04.23–05.45.
14–15 mars 2006 Halvskuggeförmörkelse. Börjar kl 22.22, slutar kl 03.13.
7 september 2006 Partiell. Börjar kl 20.05, slutar kl 21.38. Störst (19%) kl 20.51.
3–4 mars 2007 Total. Börjar kl 23.30, slutar kl 03.12. Total kl 00.44–01.58.
21 februari 2008 Total. Börjar kl 02.43, slutar kl 06.09. Total kl 04.01–04.51.
16–17 augusti 2008 Partiell. Börjar kl 21.36, slutar kl 00.45. Störst (81%) kl 23.10.
9 februari 2009 Halvskuggeförmörkelse. Början ej synlig, slutar kl 17.40.
7 augusti 2009 Halvskuggeförmörkelse. Börjar kl 01.01, slutar kl 04.17.
31 december 2009 Partiell. Börjar kl 19.51, slutar kl 20.54, Störst (8%) kl 20.23.
21 december 2010 Total. Börjar kl 07.32, slutet ej synligt.
15–16 juni 2011 Total. Början inte synlig, slutar kl 00.03. Total kl 21.22–23.03.
10 december 2011 Total. Början inte synlig, slutar kl 17.18. Total kl 15.06–15.58.