Lördag 21 oktober 2017
Vi finns här: www.nak.se

En härlig september - för observationer!

4 september 1999 - av Jörgen Andersson

Det var den 4 september. Min mobiltelefon ringde, det var Håkan som undrade om jag hade lust att följa med ut och observera. Håkan och Anders hade bestämt träff klockan 21.00. Jag var tvungen att lämna ett negativt svar på grund av att vi var bortbjudna den kvällen. När vi kom hem vid 23-tiden var det fortfarande fint väder. Vintergatan lyste med ett sällsamt sken. Jupiter och Saturnus var på väg upp på himlen i öster. I söder skymtade man sommartriangeln. I nordost började vinterstjärnbilderna klättra allt högre upp på himlen. Kvällen kunde bara inte släppas utan att jag kände ett stort begär att bege mig ut och göra en observation.

Nu visste inte jag var Håkan och Anders hade tagit vägen så jag fick köra en enmansshow istället! Även den här observationskvällen var inte planerad så jag hade inte förberett mig. Fick då idén att prova den film jag hade fått av Håkan på årsmötet. Det var en Kodak Ectacolor 1000. Tog ett par piggyback bilder över varierande delar av himlen till en början. Påbörjade sedan att fotografera i primärfokus med en fokalreducerare så att jag erhöll f/7 istället för f/11 som är standard på C14. Avslutade med att fotografera Jupiter och Saturnus med okularprojektion.

När jag var klar med mina 36 bilder så beslöt jag mig att observera visuellt. Rattade in Jupiter i sökaren. Planetskivan visade många detaljer i form av bälten och fläckar. Den röda fläcken syntes tydligt också. Jag förstod att atmosfären var bra och blev intresserad av vad Saturnus kunde erbjuda. Min första tanke var "Wow" när jag kikade igenom Or 12.5 mm-okularet. Jag hade aldrig sätt Saturnus så väl detaljerad. Cassinidelningen syntes runt hela ringen som ett becksvart sträck. För första gången såg jag även C-ringen. Den ljussvaga ringen som befinner sig närmast Saturnus. Ett stort och tydligt bälte sågs på ytan. Den skugga som Saturnus kastade på ringen var mycket markant. Även skuggan som ringen kastade på planetytan var mycket tydlig.



Jag stod säkert i 10 minuter och bara tittade genom okularet. Jag var helt tagen av den syn som jag såg. Alla planeter är vackra men Saturnus har något överjordiskt över sig. När jag kunde slita mig från okularet så fattade jag mitt anteckningsblock och skissade av planeten.

Även den efterföljande dagen var ovanlig fin för att vara i september. Termometern stod på 25 grader C och solen sken från en molnfri himmel. Svårt att tro att det var en bit i september. Jag hade fått tips från Sven att det var ovanligt hög solaktivitet för tillfället. Tänkte därför ge solen en chans.

Mitt-på-dagen observationer brukar vara varma och svettiga, den här ingen undantag. Observerade först solen i den vanliga våglängden. Solytan var ovanligt "ren" på fläckar. Det fanns en liten spridd grupp mitt på solytan samt en liten större enskild fläck vid kanten.

Granulationen på ytan var tydlig. Det förekom även många områden med ljusare "fläckar". Det brukar borga för bra vyer med H-alfa filtret. Skruvade på filtret och finkalibrerade det. Svepte runt kanten med teleskopets fjärrkontroll. På den östra sidan var det en grupp av protuberanser. En påminde om en hund, den andra om ett Cb-moln och den tredje uppvisade en mycket tydlig båge. Det hängde även en lös gasmassa mellan den stora protuberansen ochen som påminde om ett Cb-moln. Jag skissade av dem på mitt anteckningsblock. Jag lät sedan teleskopet vara i cirka 2 timmar. När jag då tittade så kunde jag konstatera att gruppen hade ändrat utseende. Då dök kylmontören upp som skulle flytta värmepumpen. Därför blev det inte någon skiss på förändringen.



Hela lördagen den 11 september hade bjudit på fint väder. Kvällen verkade inte bli något undantag. Min intuition för kvällen var att jag skulle prova en ny film, Kodak Gold Zoom 800 ASA, samt observera några objekt runt Sommartriangeln. Jag monterade upp teleskopet klockan 20.00. Under tiden teleskopet acklimatiserade sig så gick jag in för att förbereda mig. Jag använder ett datorprogram som heter DeepSky 99. Programmet är ett mycket effektiv program för planering och uppföljning av observationer. Programmet kan producera stjärnkartor med stjärnor ner till 16:e magnituden. I databasen finns det 400.000 deep-sky objekt. Det är således ingen risk att man kommer att tycka att man ej kan hitta några nya objekt! Instruerade programmet att skriva ut en observationsjournal på de objekt som jag skulle observera. Kom ut till teleskopet klockan 22.30.

Det objekt som stod först på listan var M71, en öppen stjärnhop i Pilens stjärnbild. M71 är av 8:e magnituden och har en diameter på 7 bågminuter. M71 befinner sig på 18.000 ljusårs avstånd. M71 blir således inget spektakulärt objekt. Under observationen tyckte jag kunna skönja att stjärnhopen inte var symmetrisk. Hopen upplöses i enskilda stjärnor. Om man använder indirekt seende så framträder hopen tydligare. M71 är i mitt tycket ett fint objekt som jag rekommendera alla att ta en titt på.


M71

Nästa objekt på listan var välkända M27, Hantelnebulosan. M27 har jag observerat ett otal gånger tidigare men ej tecknat av den. Därav kom den med på listan. M27 är i klassen M42, Orionnebulosan. Med det menar jag att man oftast brukar ratta in objektet för att ta sig en titt på det, även fast man har sett det otaliga gånger. "Hantlarna" var klart synliga i kväll. Även de ljussvagare gasmassorna mellan "hantlarna" syntes vilket gjorde att nebulosan erhöll ett cirkelrunt utseende. Såg även ett par ljussvaga stjärnor i nebulosan.


M27

Sedan gick jag på pumpen på fyra objekt. Dessa var NGC6886 IC4997 och NGC 6879, planetariska nebulosor i Pilen. Ljusstyrkan på dessa var mellan 12:e och 13:e magnituden. Nu använde jag mig av ett lågförstorande Erfle okular. Möjligtvis kunde ett byte till ett högförstorande okular och ett nebulosa fileter hjälpt, men jag lät dessa objekt falla ner på min restlista. Det fjärde objektet som jag gick bet på var IC5146, Kokongnebulosan. Jag provade med indirekt seende och möjligtvis skymtade jag nebulosan, men jag är osäker varav jag klassar observationen som negativ. Jag skall försöka mig på nebulosan vid ett senare tillfälle med ett högförstorande okular samt ett filter.

Nu bar det av till NGC 6960, Cirrusnebulosan. Det är lätt att hitta var nebulosan skall vara men att observera den är svårare! Det är bara att rikta in teleskopet mot 52 Cygni. Nebulosan skall böja sig i en båge runt stjärnan. I kväll så såg jag inte bågen utan bara en dimfläck vid 52 Cygni. För första gången upptäckte jag att 52 Cygni var en dubbelstjärna. Jag har inte tänkt på det vid tidigare observationer. När jag kom in och tittade i en tabell på dubbelstjärnor såg jag att 52 Cygni hade en kompanjon med 6 bågsekunders separation.


NGC 6960, Cirrusnebulosan

Sista objektet innan jag skulle börja fotografera var NGC 7008. NGC 7008 är en planetarisk nebulosa belägen i de norra delarna av Svanen. Nebulosan var ljussvag men synlig. I nebulosamassan såg jag ett par ljussvaga stjärnor. Nebulosan har magnituden 13 och storleken 2 bågminuter. Med indirekt seende förbättrades nebulosans synbarhet. Ett intressant objekt som jag tänker återkomma till.


NGC 7008

När klockan var 02.00 var jag klar med mitt fotograferande. Jag avslutade med att observera Jupiter och Saturnus. Likaså den här kvällen visade sig planeterna från sin bästa sida med många bälten och fläckar. Då kom jag att tänka på att jag hade tänkt observera Uranus och Neptunus. En snabb titt åt sydväst och jag konstaterade att de hade sjunkit för djupt ner i horisontdiset för ett försök. Dessa planeter får nedtecknas på restlistan också, tänkte jag och begav mig inåt.

Redigera