Lördag 21 oktober 2017
Vi finns här: www.nak.se

Planeterna på rad, norrsken och vinterns stjärnhimmel

18 feb 1999 - av Olle Eriksson

Jag var på väg hem från jobbet den 17 februari (1999) precis efter solnedgången och såg ljusstarka Venus och Jupiter tillsammans med en tunn månskära i ett fantastiskt skådespel mot den orangeröda himlen i sydväst. Jag började direkt planera för hur jag skulle kunna fotografera händelsen. Jag tittade i AmatörAstronomen där det fanns bilder över hur planeterna skulle röra sig de närmsta dagarna och jag använde även vissa planetarieprogram i datorn för att få en uppfattning av hur det skulle se ut på bild.

Dagen efter åkte jag hem från jobbet lite tidigare för att hinna ut till en bra observationsplats i tid före mörkret skulle falla. Klockan 17.00, 5 minuter efter solnedgången, tog jag med mig kameran och stativet i en väska och cyklade iväg. Uppe på höjden i Jursla utanför Åby i riktning mot Norrköping hittade jag en bra plats. Vid 17.40 började jag ta lite fotografier av Venus, Jupiter och månskäran som formade en triangel en bit över horisonten. Jag använde ett vidvinkelobjektiv och komponerade bilderna med lite olika förgrundsobjekt.

Vid omkring 18.00 cyklade jag ut på en cykelväg som ledde ut på fältet utanför Jursla för att få en låg horisont i sydväst. Då hade Venus, Jupiter och månen sjunkit en aning och jag kunde även få in Saturnus i kamerasökaren samtidigt som jag hade kontakt med horisonten. Jag fotograferade planeternas uppradning med jämna tidsmellanrum fram till omkring klockan 18.25 då jag fick syn på ett norrsken på den andra delen av himlen.

Jag vred snabbt på kameran och tog ett antal bilder av skådespelet. Speciellt intressant var detta eftersom jag aldrig någonsin hade sett ett norrsken förr. Fem minuter senare packade jag ihop kamerautrustningen och begav mig hemåt. Norrskenet var borta och den vackra färgen på himlen i sydväst hade fått en alltför mörk ton.

Snabbt cyklade jag hem samtidigt som planeterna drog sig allt närmre horisonten för att slutligen försvinna bakom den. Detta var första kvällen på flera månader som det var stjärnklart och som jag inte hade något som hindrade mig att ge mig ut och fotografera. När jag kom hem kontrollerade jag med satellitbilderna på internet att det skulle vara fortsatt klart under kvällen samt vilka stjärnbilder som skulle vara synliga och när.

Vid klockan 19.30 packade jag bilen full med kamerautrustning, inklusive mitt hemmabyggda motordrivna kamerastativ, och begav mig till Sörsjönparkeringen där jag visste att natthimlen var mörk. Precis som alltid, just som man har monterat upp all utrustning och gjort alla inställningar, kom oroväckande moln upp på himlen vid horisonten.

I all hast tog jag ett antal exponeringar med vidvinkelobjektivet men insåg snart att himlen bara skulle bli mer och mer täckt av moln. Jag stannade kvar i cirka en halvtimma för att vara säker på att det inte skulle bli klart igen. Då började det klarna upp litegrann igen och jag kunde ta några bilder av Orion och vinterns stjärnhimmel. Precis innan jag skulle åka hem, några minuter innan tolvslaget på kvällen blossade ytterligare ett norrsken upp. Nu störde det mig i en exponering som jag fick avbryta.

Jag observerade fenomenet i ett par minuter och plockade sedan in all utrustning i bilen. Då kom norrskenet tillbaka och jag ryckte snabbt upp kameran igen för att få några slutliga bilder av det. 20 minuter senare kunde jag stiga in i värmen hemma och glädja mig åt en slutförd observation- och fotograferingskväll. Det var med höga förväntningar jag väntade på att få filmen framkallad.

Redigera