Söndag 23 april 2017
Vi finns här: www.nak.se


Norrköpings Astronomiska Klubbs historia

1998 firade NAK 20-årsjubileum. Då skrev Sven Mårdh en personlig version av klubbens historia.

20 år med Obsek, Amsek, NAK…

Det var de första tjugo åren det. Jag kan väl knappast säga att det känns som i går när klubben startades, men det var en hel del minnen som dammades av när jag gick igenom tidningar, utskick och årsberättelser ända från starten. För er alla som missat några eller nästan alla åren eller kanske har glömt kommer här en personlig version av hela klubbens historik i kortform. Håll till godo............Sven Mårdh

-78, -79, -80, -81, -82, -83, -84, -85, -86, -87, -88, -89, -90, -91, -92/-93, -94, -95, -96, -97, -98, -99

1978

19 april bildas Östergötlands Astronomiska Sällskap (ÖAS) i Linköping. I interimstyrelsen sitter Lennart Samuelsson som ordförande och Gunnar Darsenius som sekreterare. När jag senare fick se Darsenius namn i ett utskick från det nybildade sällskapet blev jag både nyfiken och imponerad. Han var en välkänd amatörastronom – både hemma i Sverige och i utlandet. Mest berömd var han för sina observationer av variabla stjärnor.

18 oktober kl 19.00 höll ÖAS sitt första sammanträde i Norrköping. Aina Elvius höll föredrag om galaxer. Efter mötet gick jag fram till Gunnar Darsenius och frågade om inte sällskapet kunde starta en variabelsektion. Jovisst gick det bra, svarade han, men det kanske vore bättre med en mer allmän observationssektion? Det slutade med att jag fick ansvaret att starta en sektion i Norrköping. Till min hjälp hade jag Jan Nyman och Tim Sundström. Observationssektionen, Norrköping, (eller bara Obsek) var bildad.

Jag hade under våren avslutat mina gymnasiestudier på De Geerskolan, så jag visste att det fanns ett observatorium på skolans tak. Nu tog vi (jag, Jan och Tim) kontakt med De Geer och frågade om vi kunde få använda observatoriet. Det fick vi, och den 13 november arrangerade vi ett möte på skolan i hopp om att värva medlemmar. Det gick väl lite sisådär, men igång var vi i alla fall.

1979

Året började intensivt. Namnet ändrades till Amatörsektionen, Norrköping, eller kort och gott Amsek. 4–6 observationstillfällen per månad avverkades på De Geerobservatoriet (det var hyggligt mörkt på den tiden). Ännu fler medlemmar värvades på ett ÖAS-sammanträde i januari, då en videofilm om Krabbnebulosan visades (här kom N Magnus Palmqvist med i klubben. Han ingick sedan i sektionsledningen). Flera observationsprogram arrangerades. Bland annat skulle meteorsvärmen Lyriderna beskådas. Gunnar Darsenius skänker "telefonkiosken" – ett hembyggt spegelteleskop, stjärnkartan Atlas of the Heavens och annan litteratur till klubben. Som tack blir han vald till hedersmedlem.

Från början var det meningen att vi skulle ha Scandinavian Union of Amateur Astronomers’ (SUAA) tidskrift ScanAm som klubbtidning, men av detta blev intet. Istället startades ett eget medlemsblad, Callisto, i maj. Det kom sedan ut varje månad. Jag minns att jag kopierade Callisto på en begagnad kopieringsapparat, som jag köpte speciellt för detta ändamål.

Ur Callisto: UFO – fantasi eller verklighet? av Peter Ohlsson (1979:2), Dopplereffekt i rymden, av N Magnus Palmqvist (1979:3), De Geerskolans observatorium, av Jan Nyman och Tim Sundström (1979:6) – denna artikel gavs senare ut i ett särtryck.

I slutet av november upphör klubben att vara sektion inom ÖAS, utan blir sin egen. Namnet ändras till Norrköpings Amatörastronomiska Klubb (NAK).

1980

Observationsverksamheten fortsätter på hög nivå (rekordet: åtta tillfällen i november). Några gånger gör vi gemensam sak med ÖAS. Flera observationsprogram presenteras, bland andra: Fotografera planeterna Mars, Jupiter och Saturnus i Lejonet, och Observera variabeln P Cygni. Sektioner bildas för astrofotografering, observationer och UFO. N Magnus Palmqvist lämnar Norrköping och styrelsen under sommaren. I augusti testar klubben ett speciellt tältobservatorium!

Callisto utkom lite mer sällan, då jag låg i lumpen under större delen av året. Mest publicerades observationstips. November- och decembernumren var de första i A 5-format och som trycktes på Föreningstjänsten. Ett lyft!

1981

Under flera av de första åren arrangerade NAK månadsmöten på De Geerskolan. Där kunde man få höra på kortare föredrag, titta på bilder och annat. Dessutom var det många observationstillfällen (åtta under april), nästan alla på De Geer. En computation-sektion drogs igång av Peter Ohlsson – det pratades mycket om HP-41. I november lärde Jan Nyman klubbledningen allt om styrelseteknik. Välbehövligt.

Callisto kom med nio nummer, från nummer 2 med omslaget på färgat papper. Snyggt? Njae, inte i efterhand i alla fall. Nummer 3 hade en gräslig tecknad kyckling som omslagsbild. Ur innehållet: Betlehemsstjärnan (1981:1); Vill ni se en (kol-)stjärna (1981:7), båda av Sven Mårdh; Andromedagalaxen, av Joakim Svensson (1981:8).

1982

Det pratades om kris i klubben: det var svårt att få tag på folk som var villiga att sitta i styrelsen (har det någonsin varit lätt???). Hur som helst, observationstillfällena fortsatte, liksom månadsmötena. De senare med speciella teman varje gång. Under sommaren rekades observationsplatser.

Detta var första året NAK gjorde resan till Träff under stjärnorna i Mariestad. En färd som med åren kommit att bli en tradition.

Callisto utkom med fyra nummer. Från nummer 2 var det A4-format som gällde. Ur innehållet: Den föränderliga Gamma Cassiopeiae (1981:2) och Efterlyses: komet Swift-Tuttle (1981:2), båda av Sven Mårdh. Swift-Tuttle dök förresten upp tio år senare.

1983

Under våren hölls klubbens första studiecirkel ihop med Studiefrämjandet. Det var med anledning att radion sände I stjärnornas värld – en orienteringskurs i astronomi. Samtidigt sände TV Carl Sagans serie Kosmos. Det var genom denna kurs Bengt Skogh kom med i klubben och styrelsen. Det var också Bengt som höll i höstens studiecirkel, även den baserad på I stjärnornas värld. En av deltagarna då hette förresten Håkan Norén.

Gunnar Darsenius skänkte oss mer böcker och kartor. Callisto kom med fem nummer, med det första i augusti! Mathias Malmgren bidrog med tecknade serier med astronomiska knorrar.

1984

Callisto ges ut tillsammans med ÖAS från nu. Utkommer med fyra tjocka nummer. Mikael Hultgren, Mathias Malmgren och Håkan Norén bildade tillsammans med Sven Mårdh redaktionen. Ur innehållet: Astrofotografering, av Mathias Malmgren (1984:1); Astronomiska koordinatberäkningar, av Håkan Norén (1984:1–4) och Teleskopspeglar, av Gunnar Darsenius (1984:2). Förutom Callisto utgav även klubben NAK-bulletinen med bland annat information om möten.

I april kongressade Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF) i Linköping, där bland annat Håkan Norén höll föredrag om Astrofoto med enkel kamera. NAK ordnade ungefär tre observationstillfällen per månad. På höstmötet i oktober visade Tim Sundström och Håkan Norén upp sina egenhändigt byggda teleskop. Alla blev imponerade.

1985

Kedjan till De Geerobservatoriets kupollucka lagas efter att ha varit trasig ett tag. Haldo Vedin representerar NAK på SAAF:s kongress i Alingsås. Klubben gör i mars ett uppskattat studiebesök till Stockholm och Saltsjöbaden, där Kurt Sundewall och medlemmar från Stockholms Amatörastronomiska klubb guidar oss runt. Vilken känsla att titta på Månen genom dubbelrefraktorn (50/60 cm diameter) på Saltsjöbaden!

I september sätter NAK upp en stor utställning på Norrköpings stadsbibliotek. Callisto handlade en hel del om Halleys komet, som började synas som en disig boll på senhösten.

1986

Liksom förra året var Halleys komet mycket aktuell. I Callisto skrev Lennart Samuelsson om sina intryck av kometen sett från Kanarieöarna (1986:2). Under våren arrangerade NAK kombinerade amatör- och studiecirkelsträffar. Sven Mårdh ledde kursen som hade Colin Ronans Amatörastronomen som studiebok.

Ett mycket bra Perseid-år: under en timmes tid observerade klubben 107 perseider den 12 augusti. Det rekordet håller sig än.

1987

Callisto återgår till A5-format. Ett tjockt nummer kom på våren. Under hösten kom det tunnare utgåvor varje månad. Ur innehållet: Linköpings stjärnhimmel under 700 år (om supernovor med anledning av 1987A i Stora Magellanska Molnet), av Lennart Samuelsson (1987:1).

På hösten hälsade ÖAS och NAK på hos SMHI. Weine Josefsson visade oss runt.

1988

NAK-bulletinen läggs ned. Det är som vanligt svårt att få tiden att räcka till. Ändå kommer Callisto ut som en tunn skepnad varje månad. Där kan man bland annat läsa att det var en utställning av olika teleskop på Vinterns stjärnhimmel, det möte NAK och ÖAS brukar ha gemensamt i februari. Där berättar också Jörgen Andersson, som nu kommit med, att han håller på att bygga ett jätteteleskop med 44 cm spegel.

Komet Liller blev under våren en skön fröjd för ögat. Åtminstone med hjälp av en fältkikare. Håkan Norén och Tim Sundström såg när Venus ockulterade stjärnan 136 Tauri den 11 maj – en ovanlig händelse. NAK:s tioårsdag firades med fika och tipspromenad på De Geer.

1989

Först några nummer i A5-format. Sedan ett försök i lösbladssystem i A4 (intressant experiment!). Ändå stod inte Callisto att rädda. Efter elva årgångar lades den till slut ned. ÖAS gav istället ut sitt eget blad Cygnus. I Callisto 1989:1 gör Tomas Kindahl entré med Stjärnhimlen vid främmande solar, medan Ove Huzell kåserade över Calles comeback.

1990

Med NAK:s nya tidskrift AmatörAstronomen blev det en nystart för hela klubben. Tomas Kindahl tog över som huvudredaktör, medan Mattias Carlsson och Sven Mårdh assisterade. Första året utkom åtta, en del ganska tjocka, nummer. Förutom kalender fanns här artiklar, observationsrapporter, frågesport, klubbinformation och en inte så liten portion med humor.

Flera av vårens observationstillfällen var inriktade på komet Austin. Dessvärre infriade inte kometen de högt ställda förväntningarna. Inte heller blev solförmörkelsen den 22 augusti någon succé. Det var molnigt i Finland, där den var total, och det var molnigt här hemma, där den var partiell. I september hade klubben ändå ett kul Star-party ute i Evalund. Trots moln även då.

På De Geerobservatoriet var det bara elände. Kupolluckan gick sönder och objektivlinsen på refraktorn fylldes delvis med vatten.

1991

Fortsatt elände på De Geer: Kupolluckan lagades visserligen, men istället drabbades observatoriet av tjuvar: okularrevolvern försvann. Annars fortsatte nästan allt sin gilla gång. NAK:s nuvarande klubbemblem gjorde sin entré. Konstruktör: Tomas Kindahl. AmatörAstronomen kom ut med sex välmatade nummer (jag hoppade av redaktionen från nummer 13). Klubben ordnade ett Start-party den 10 augusti.

Den 31 maj köpte klubben Jörgen Anderssons 16,5 tums (40,6 cm) Newton-teleskop av märket Meade. Teleskopet fick många smeknamn, men det som fortfarande nämns fortfarande är Lumbago, latin för ryggskott. Instrumentet väger en hel del!

1992-93

Här lämnade jag det aktiva arbetet i klubben för några år, så egentligen har jag inte så mycket att berätta. AmatörAstronomen kom ut med sex nummer varje år; dock blev den markant tunnare under andra hälften av 1993. I redaktionen fanns förutom Tomas Kindahl och Mattias Carlsson även Jörgen Andersson. Under 1992 var det 3–4 observationer eller möten per månad, medan det senare under 1993 bara var ett möte i månaden. Klubbteleskopet magasinerades i ett skjul hos Tomas Kindahls föräldrar.

1994

Något av ett bottenår för NAK. Medlemsantalet sjönk drastiskt. Visserligen ökade antalet observationsmöten något, men AmatörAstronomen kom bara med tre tunna utgåvor (Mattias Carlsson stod som redaktör). Krångel på årsmötet gjorde att vi fick ha ett extra årsmöte.

Inga observationer gjordes från De Geerobservatoriet, utan nu var det observationsutflykter som gällde. Bland annat sågs (med lite svårighet) nedslagsfläckarna efter komet Shoemaker-Levy 9 på Jupiter.

Under sommaren avlider klubbens hedersmedlem Gunnar Darsenius.

1995

Stor satsning på AmatörAstronomen (Sven Mårdh redaktör igen) som växer och blir i A4-format. Tidskriften blir mer inriktad på amatörastronomi, men hade också hela uppslag med nyhetsnotiser. Mellan utgåvorna kom också flera nyhetsmeddelanden om kometer etc. Medlemsantalet växer snabbt.

Lite kometen kommer-stämning byggdes upp under andra halvåret. Hale-Bopp upptäcktes nämligen denna sommar.

1996

I februari visas ett stort mobilt planetarium på De Geerskolan på det gemensamma NAK/ÖAS-mötet. Ove Huzell guidar. Under vinter och våren inriktades de många observationsträffarna nästan helt och hållet på kometen Hyakutake, som nådde magnitud 0 till –1 som mest. Samtidigt passerade den nära Polstjärnan. Vilken syn från Evalund! Svansen syntes tydligt över 30° och koman var större än fullmånen. Till kometens ära trycks omslaget till AmatörAstronomen nr 36 i fyrfärg.

7 mars inviger ÖAS sitt observatorium i Landeryd, Linköping. NAK uppvaktar med en penningstinn specialtillverkad komet.

1997

Denna vinter och vår var det Hale-Bopp som gällde. Både på möten och i AmatörAstronomen. Messier-ligan startade. Det gällde att observera så många Messier-objekt som möjligt. Olle Lindgren tog hem första segern. Det var också premiär för stjärnträffen Vintergatan ute i Evalund.

NAK tar steget ut i den virtuella verkligheten: webmaster Olle Eriksson skapar klubbens första hemsida på Internet.

1998

AmatörAstronomen har dragits ned i storlek till en tunnare A5 på grund av tidsbrist. Även om detta låter dystert är det ändå liv i klubben och medlemsantalet har slagit rekord för tredje året i följd.



--------------------------------------------------------------------------------

Följande noteringar är skrivna av Olle Eriksson

1999

NAK anordnar en resa till Stuttgart i Tyskland för att bevittna den totala solförmörkelsen den 11 augusti. Tyvärr är det molningt och ingen korona kan observeras.

Redigera