Lördag 19 augusti 2017
Vi finns här: www.nak.se

Venuspassagen 2012

av Sven Mårdh


Håkan Norén och jag var först på plats strax före klockan 3.30 när NAK på självaste nationaldagen den 6 juni skulle samlas för att se den sista Venuspassagen på 105 år. En efter en dök medlemmarna upp på den lilla vägsnutten intill flygplatsen vid Kungsängen. Till slut var vi ett 10-tal som ivrigt väntade. En stor del av himlen var klar och den tidiga morgonluften var lite kylig. Fåglarnas sång ljöd i luften.

Teleskopen sattes upp, kamerastativen riggades, allt gjordes klart till soluppgången. Spänningen steg. Sekunderna och minuterna tickade snabbt framåt. Envisa moln visade sig vid horisonten mot nordost, precis där solen skulle dyka upp.

För en del var det första gången de skulle få se den sällsynta händelsen. Andra hade varit med redan för åtta år sedan då vädret först såg ut att ta musten ur det hela. Men till slut hade det klarnat upp och passagen blev en fröjd att observera.

Skulle det bli likadant nu eller skulle oturen vara framme? Klockan blev 3.52. Tiden var inne men molnen var kvar, de färgades röda av soluppgången, spjärnade emot till sista andetaget. Till slut bröt solens strålar igenom och en underbar värme kändes. Där var den, den svarta fläcken på solskivan – Venuspassagen var i full gång! Spontana glädjerop hördes.

Ljudet från kameraexponeringar blandades med kommentarer, ”Wow”, ”Så häftigt”, ”Underbart vackert”. De samlade turades om att titta i olika teleskop, kikare och kameror – alla försedda med lämpligt skydd. Med förmörkelseglasögon kunde Venus även ses för blotta ögat, men det kändes som detta var lättare vid den förra passagen.

Flera bilar med ornitologer stannade till för att kunna få en skymt av den svarta Venus. Plötsligt var vi dubbelt så många som stod och observerade. Även andra nyfikna stannade till vid vägkanten och undrade vad som pågick.

Allt medan morgonen gick blev det tyvärr också mera moln. Slutet när Venus lämnade solskivan kunde bara ses med svårighet och det blev åter lite kyligare. Kanske inte riktigt det slut vi hoppades på, men jag tror att vi nog ändå var nöjda. Vi fick se den – och det värmer ganska bra!



Denna sida uppdaterades senast den 10 juli 2012.

Redigera