Måndag 18 december 2017
Vi finns här: www.nak.se

Merkuriuspassage och partiell solförmörkelse från Hafsta-observatoriet i maj 2003

av Olle Lindgren

Merkuriuspassage 7 maj

Dagen började med mulet väder, men vid 8-tiden tittade solen fram och jag plockade ut C5:an (jodå, jag har den kvar). Just som jag fått på mylarfiltret så gick solen i en talltopp, så jag passade på och gå in och äta frukost.

När jag kom ut igen vid 8.30-tiden såg jag Merkurius klart och tydligt mot solskivan. En stor solfläck, centralt placerad på solskivan, var till hjälp vid skärpeinställningen. Merkurius var klotrund och alldeles skarp, solfläcken däremot oregelbunden och försedd med penumbra (halvskugga). Vädret var "klart till halvklart" alltså en blå himmel med molnstråk.

Vid 9.30 kom Ingemar och tillsammans observerade vi i en dryg timme. Min fästmö Yvonne och en förbipasserande dam som var ute med hunden fick också tillfälle att se Merkurius mot den blå solskivan (det blir den färgen av filtret).

Jag försökte också fotografera solen genom C5:an. Jag använde primärfokus (motsvarande ett 1250 mm f:10 teleobjektiv) och en exponeringstid på 1/250 sekund. Exponeringen bestämdes med spotmätning. Okularprojektion vågade jag inte försöka mig på p g a blåsten.

Vid 11-tiden började himlen täckas av platta cumulusmoln, som bredde ut sig mer och mer. Jag försökte observera Merkurius "försvinnande" vid solranden,  men 12.30, strax efter tredje kontakt (när Merkurius nått fram till solranden) så gick solen i moln. När solen kom fram igen 12.32 var Merkurius borta.

Nu dröjer det till 2016 innan vi får se detta fenomen igen. Merkuriuspassager inträffar med 12-13 års mellanrum.

Partiell solförmörkelse 31 maj

Dagens aktiviteter började i soluppgången klockan 04.00. Min utrustning bestod av min Celestron C5 på stativ (min ordinarie obsplats gick inte att använda pga att jag har skog i öster som skymmer soluppgången). Fotografiskt ger detta instrument 1250 mm F:10.

Exponeringstiden med mylarfilter varierade mellan 1/250 under förmörkelsens början och slut och 1/30 vid maximum. Solen stod i en molnbank vid horisonten i nordöst, men kom snart ur molnen och var då redan "naggad i kanten". Jag hade tänkt fotografera varje kvart under förmörkelsen som varade från 4.38 till 6.38.

Klockan 5.10 nåddes solen av en molnbank bestående av hopgyttrade cumulusmoln. 10 min senare var hela himlen täckt av molntussar ! Solen tittade fram ibland i molnluckorna så jag lyckades fotografera sporadiskt. Vid maximum 5.38 låg solen bakom ett oregelbundet molntäcke. Ibland kunde man se den båtformade solskäran med blotta ögat genom en tunnare del av molnen !

Klockan 6.15 hade molnbanken passerat och det gick att fotografera igen. Cirka 6.30, strax före förmörkelsens slut, gick solen åter i moln. Tyvärr förtog molnbanken intrycket av att gryningen "kom av sig". En iakttagare som inte visste om solförmörkelsen skulle nog kunnat skylla mörkret på ovanligt täta moln.

Redigera