Dags att köpa ett teleskop? av Olle Eriksson Många frågar om vad som är ett bra nybörjarteleskop och det är alltid svårt att ge svar på den frågan. Här kommer lite personliga funderingar och åsikter om teleskop och hur man kan använda det. Var man börjar? Jag tror att många har uppfattningen att om de bara hade ett teleskop så skulle de kunna se en massa intressanta och spännande saker som inte går att se annars. Detta är både sant och falskt. Ett teleskop innebär visserligen att man kan se mer på himlen än utan ett, men det ställer också högra krav på att man kan navigera bland stjärnorna för att hitta fram till dessa spännande objekt, vilket inte alltid är en barnlek. Risken blir att teleskopet ställs undan någonstans då personen inte lyckas använda det på rätt sätt. Ett bättre sätt att börja på är istället att ta fram kikaren och en enkel stjärnkarta och gå ut på kvällarna och försöka lära sig ett par stjärnbilder först. En annan vanlig missuppfattning är nämligen att det krävs ett teleskop för att kunna se något på himlen över huvud taget. Detta är definitivt fel. Man kan se mycket med bara en kikare eller blotta ögat. Läs artikeln Utforska natthimlen med kikaren för mer information om vad du kan se. Teleskopet kommer till sin rätta först när man kan grunderna i att navigera på stjärnhimlen. Den vanligaste tekniken man använder för att hitta fram till en punkt på stjärnhimlen är att "hoppa" med teleskopet mellan ljusstarka stjärnor för att nå fram till det område man är intresserad av, och detta är svårt och kräver övning på grund av det lilla synfältet i okularet. Låt dock inte detta avskräcka dig från att köpa ett teleskop, var bara medveten om att teleskopet inte är allting. Enligt mig är halva nöjet med att observera stjärnhimlen just detta, att få leta sig fram mellan stjärnorna och leka upptäckare. Sedan ska det också påpekas att det visst finns vissa objekt som man kan se utan att behöva navigera på stjärnhimlen: planeterna och månen. Och upplevelsen att titta på månen i ett teleskop, eller jupiter och dess månar, eller Saturnus ringar ska inte förringas på något sätt. Teleskopet Det finns vanligtvis två typer av nybörjarteleskop, linsteleskop (refraktorteleskop) och spegelteleskop (reflektorteleskop eller Newtonteleskop). Linsteleskop använder sig av en lins längst fram i teleskoptuben och okularet sitter längst bak. Spegelteleskop använder sig av en spegel längst bak och okularet som sitter på sidan av tuben längst fram. Vilket man väljer har inte så stor betydelse men spegelteleskop är definitivt vanligare än linsteleskop. Linser har en bla gräns på hur stora de kan bli. Det vanligaste är att man köper ett spegelteleskop. Det viktiga med optiken är diametern på spegeln eller linsen. Det är denna som avgör hur mycket ljus teleskopet kan samla in och därmed hur ljus och skarp bilden man ser blir och hur mycket man kan förstora. Postorderföretagen säljer ofta små linsteleskop med öppningsdiametrar kring 60 mm. Jag skulle personligen avråda från köp av sådana. Då kan det vara bättre och billigare att köpa en fin kikare. Dessutom leveraras dessa linsteleskop ofta med små rangliga "alt-azimutala" stativ som gör man får en skakig vy genom teleskopet. Om man är ute efter ett prisvärt teleskop som kommer användas mer flitigt får man räkna med en viss startkostnad. Spegelteleskop med diametrar runt 100 mm på optiken kan vara mycket köpvärda. Om dessutom stativet är "ekvatoriellt" är det bara ett plus i kanten. Då kan du följa med planeternas rörelser genom att vrida på endast en av teleskopaxlarna (till skillnad från alt-azimutala stativ). Något man måste ha klart för sig är att teleskopets förstoring inte betyder allt. Postorderföretagen skriver ofta att deras teleskop kan förstora upp till 400x. Detta är i de flesta fall helt ointressant. Faktum är att den maximalt användbara förstoringen ofta begränsas av "seeing"-en, alltså hur klar och stabil luften är. Ju högre man förstorar, desto suddigare blir bilden. Ju mindre spegeldiameter desto mindre användbar förstoring är en annan regel. Man säger ofta att den högsta användbara förstoringen är 50 x spegeldiametern i tum. Det innebär att en 100mm spegel (4 tum) högst kan ge 200x förstoring. Vad man kan se Vad man kan se med teleskopet beror på flera olika faktorer. Här är några av dessa, utan någon speciell inbördes ordning: spegeldiametern på teleskopet, ens kunskaper i navigering på stjärnhimlen, hur mörk stjärnhimmel man befinner sig under, stadigheten på teleskopstativet, om ögonen är mörkeranpassade mm. Ofta syns en eller flera planeter på himlen och gömda bland stjärnorna döljer sig många intressanta objekt. Jupiter med dess fyra ljusstarka månar och molnformationer på ytan, Saturnus med dess ringar, Mars polarområden, ljusstarka Venus och vår egen månes många kratrar är lite av det du kan se. Dessutom finns det mängder med galaxer att observera, nebulosor i alla möjliga olika former och stjärnhopar med en otrolig mångfald och färgrikedom. Att titta på planeterna och månen hör till de enklare målen. När man tittar på månen kan man använda lite olika förstoringar om man vill "zooma" in på olika ytformationer. Jag brukar använda 100x upp till 320x på månen, även om den högsta förstoringen i många förhållanden är att ta i. Jag måste nämna att upplevelsen att titta på månen genom ett teleskop är obeskrivlig. Den höga detaljupplösningen gör att det känns som om man får månytan precis på sig. Att observera sk "deep sky"-objekt, dvs galaxer, nebulosor och stjärnhopar, är lite svårare. Dels gäller det att kunna hitta de olika objekten, vilket ofta är den största utmaningen. Förutom att förhållande ska vara de rätta (se faktorerna ovan) så kan man ofta träna upp ögonen att se mer ju mer erfarenhet man får. Det ska också sägas att eftersom ljuset från många objekt på himlen som tex galaxer och nebulosor är så svagt kommer ögat inte att uppfatta några färger (med undantag av stjärnor och planeter eftersom de lyser starkare). Man kommer inte att se några detaljerade och färgglada spiralarmar på galaxerna som man kan se på många fotografier i astronomiböcker. Ofta ser galaxerna ut som suddiga fläckar på himlen i olika former. Nebulosor däremot, områden av gas i rymden, brukar framträda med mer distinkta former vilket gör dem ganska intressanta att observera. Enligt min mening kommer fascinationen i och med kunskapen att det man tittar på befinner sig tiotusentals ljusår bort och att inte så väldigt många människor någonsin får se dessa världar. Slutligen Även om det kostar lite i början kommer du med lite engagemang säkerligen få många oförglömliga timmar framför okularet. Det finns inte mycket som slår en klar och mörk kväll bland stjärnorna. Lycka till med ditt teleskopköp och hör av dig till någon i klubben om du har frågor. Observera att detta är författarens personliga erfarenheter och åsikter, andra kan tycka olika. Kolla även in följande länkar för ytterligare nybörjartips: Your First Steps in Astronomy Starting Out Right For Beginners Länkarna ovan är kontrollerade senast jan 2004. /Olle Eriksson