Leoniderna 1999 - ett snöoväder 18 november 1999 - av Olle Eriksson Det enda sättet att vara helt säker på att missa tidernas meteorstorm, det är att stanna hemma och gå och lägga sig. Så resonerade jag när jag på eftermiddagen den 17:e november packade liggunderlag, sovsäck, mängder med varma kläder, kamerastativ och annan fotografisk utrustning för att bege mig ut till vad som skulle bli min observationsplats under natten. Jag hade planerat att sova över ute i en stuga mitt i skogen några mil utanför utanför Uppsala. Där skulle jag kunna ligga ute och följa vad som jag hoppades skulle blir en oförglömlig meteorstorm.... om inte vädret skulle ställa till det. Varken väderrapporterna eller satellitbilderna såg något lovande ut. Efter en fyrtio minuters bussfärd och en halvtimmas marsch genom skogen med tung packning kom jag äntligen fram till stugan. Jag gjorde mig som hemma och plockade bla upp mitt teleskop som jag hade stationerat där ute. Jag hade nämligen tänkt att passa på och ta lite bilder av det när jag väl var där. Vädret såg tyvärr inte ut att blir något bättre och plötsligt började det snöa mitt i allting. Från kl 21.30 då meteorsvärmens radiant i stjärnbilden lejonet skulle komma över horisonten, gick jag ut varje halvtimma för att se om molnen skulle spricka upp något. Tyvärr blev jag dock besviken varje gång. Jag försökte pröva på en annan teknik i brist på klar himmel, att "observera" meteorer med en FM radio. Då en meteor brinner upp i atmosfären ioniseras dess spår och kan då reflektera avlägsna radiovågor som annars inte skulle nå fram till din FM mottagare. Genom att vrida inställningsratten så att bara brus hördes och sedan lyssna, kunde jag ibland höra några ord eller musik under någon sekund innan bruset kom tillbaka igen. Jag måste finslipa metoden, men jag tror att jag "plockade" upp åtminstone ett par meteorer på det sättet. Olle Eriksson i väntan på bättre väder Under hela kvällen och natten gick jag ut varje halvtimma, ibland stannandes ute långa stunder i hopp om att få se en lucka bland molnen. Något sådant hände inte! Jag tyckte mig dock kunna se lite stjärnor väldigt svagt genom molnen trots att det snöade lätt under vissa av dessa tillfällen. Det kanske var en synvilla, men å andra sidan hade jag en mycket mörk himmel med i normala fall en gränsmagnitud på cirka 6.7. Fyra gånger under natten lystes molntäcket upp under någon sekund eller kortare. Tre av dessa "flashar" sågs under halvtimmen mellan kl 02.00 och 02.30 UT, precis då meteorstormens maximum ägde rum. Jag misstänker att detta handlade om väldigt ljusstarka meteorer på andra sidan molntäcket som kanske till och med exploderade i atmosfären. Kl 05.00 (normaltid) låg diset återigen tjockt, så jag bedömde det lönlöst att stanna uppe längre. Jag lade mig för att sova på soffan och när jag vaknade av väckarklockan kl 08.00 var träden täckta av ett vackert vitt snötäcke. Jag somnade om och vaknade igen kl 12.00 på dagen. Då var snön borta och det regnade lätt.