Recension: Den Svenska Almanackan 1999 recenserad av Sven Mårdh Med utförligare astronomiska uppgifter till Stockholms horisont. Men även en hel del uppgifter till Lunds, Göteborgs, Östersunds, Luleås och Kirunas horisonter. Utges av Almanacksförlaget under medverkan av Stockholms Observatorium. Redaktör: docent Aage Sandqvist. 160+ sidor. Pris: strax över hundralappen. Den Svenska Almanackan har varit en trogen följeslagare genom mitt amatörastronomiska liv (jag har köpt/fått den varje år ända sedan 1973). Almanackan ger de flesta uppgifter nybörjaren och fåtöljastronomen behöver för att kunna hänga med i vad som händer på himlen: konjunktioner, oppositioner, förmörkelser etc. Varje år innehåller almanackan en längre astronomisk artikel. Detta år skriver Jan Högbom ett intressant och aktuellt stycke om Liv på Jorden och Mars. Kul inledning, förresten. Han berättar om en rik dam i Frankrike som för 100 år sedan satte upp en stor belöning till den som först kunde komma i kontakt med en utomjordisk civilisation. Marsianerna räknades dock inte. Det var ju bara en tidsfråga innan vi fick kontakt med dem! Tabellerna över stjärnorna har fått parallaxer och avstånd uppdaterade i enlighet med resultaten från Hipparcossatelliten. Tyvärr är uppgifterna om absoluta magnituder inte uppdaterade och därför något felaktiga. Det finns ingen information om Leonidernas eventuella meteorstorm i november, men så har också almanackan aldrig varit bra på meteorskurar. I tabellen (och diagrammet) över periodiska kometer finns inte Machholz 2 med, den komet som kanske blir bäst synlig från vårt land. Svenska Almanackan är för övrigt inte längre så svensk. Almanacksförlaget är numera finskägt och sättningen sker i Norge. Ack ja.