First light - Meade LPI Imager Av Jörgen Andersson Augusti 2007 införskaffade jag en CMOS kamera som jag skulle använda till att fotografera objekt inom vårt solsystem. Kameran som införskaffades var en Meade LPI imager. Sedan augusti har den inte tagits ur kartongen som den levererades i. I går, den 25 januari, fick den äntligen andas frisk luft! Klockan 23 hade himlen klarnat upp och månen sken skapade skuggor i trädgården. Jag bestämde mig att prova kameran. Installerade den medföljande programvaran på en bärbar dator och läste instruktionerna. Installationen gick snabbt och orsakade inga konstigheter. Kameran krävde en speciell USB drivrutin som var tvungen att installeras först innan kameran kunde anslutas. Programvaran som används för att styra kameran är en modul i ett planetarieprogram. Jag har inte hunnit sätta mig in i programmet men vid en första anblick ser det genomtänkt ut. Innan testfotograferingen kunde påbörjas var teleskopet tvunget att anta termisk stabilitet. Under den tiden passade jag på att observera visuellt. Jag valde att titta på öppna stjärnhopar eftersom man kan göra lite avkall på en stabiliserad temperatur i tuben när det inte krävs högsta upplösning. När 30 minuter hade gått så bytte jag ut okularet mot kameran. Jag hade dragit kabeln från kameran genom balkongdörren så att jag kunde sitta inne i värmen när jag testade. Innan jag gick in matade jag in månen i handkontrollen och instruerade teleskopet att förflytta sig dit. Gjorde en snabbkoll ner i strålgången så att verkligen månen befann sig i synfältet. Allt verkade stämma så jag satte tillbaka kameran och begav mig inåt. Väl framför datorn aktiverade jag kameramodulen och programmet hoppade igång. Genast kom det fram en bild som man kunde gissa att det var någon del av månen. Bilden var väldigt oskarp så jag stack ut handen för att försöka nå fokuseringen på teleskopet. Jag skruvade försiktigt men inget hände. Skruvade mer men fortfarande inget resultat. Efter att skruvat ett par varv började skärpan komma. Problemet var att jag var tvungen att ha balkongdörren öppen när jag försökte att fokusera eftersom datorn jag var tvungen att snegla på datorns bildskärm. När balkongdörren var öppen strömmade det en massa varmluft ut och skapade en massa turbulens runt teleskopet. Efter ett par minuter lyckades jag få en hyfsad skärpa. Det fanns en massa inställningar som kunde göras i kameramodulen och jag önskade att jag hade studerat manualerna lite mer noggrant. Efter lite mindre lyckade försök hittade jag en knapp som hette AutoExp . När funktionen aktiverades beräknade programvaran ut någon slags slutartid och kontrast. Genast blev bilden mycket bättre. Då var det dags att ta en ny bild. När knappen för exponering aktiveras börjar kameran ta bilder. Var efter tiden går så adderas fler och fler bilder med automatik. Under den processen så blir bilden skarpare och skarpare. Utan att ha läst manualen så visste jag inte hur många bilder som var optimalt. Det gick även att lägga på olika former av digitala filter. Eftersom målsättningen med kvällen var att testa kameran så eftersträvade jag inte fullständig perfektion så nöjde jag mig med de bilder som grundinställningen skapade. Nu hade klockan blivit 01:20 och jag kände mig att det var dags att avsluta kvällen. Morgonen därpå studerade jag bilderna i datorn. Det blev inga mästerverk men man ser vad de föreställer och det var jag nöjd med. Kameran verkar ha en potential och det ska bli spännande att testa vidare. Eftersom brännvidden på teleskopet inte är så lång så blev bildskalan på Saturnus därefter. Ett barlowfilter är nog bra att ha när planeterna ska fotograferas. Däremot blev bildskalan på Månen bra. Ska man ha en bärbar dator med sig ut bör nog en ruggad laptop införskaffas. Det borde vara tryggare när fukten gör sitt antågande. Mitt intryck som jag han införskaffa mig under den korta tiden är positiv. Även om jag inte läste någon manual så kunde jag åstadkomma några hyfsade bilder under icke perfekta förhållanden. Det borde vara ett gott betyg!