Recension: Redshift 3

recenserad av Sven Mårdh

Datorplanetarium från Maris Multimedia Hemsida på Internet: www.maris.com. Svensk distributör saknas? Datorkrav: PC: Pentium 100 MHz eller bättre, Windows 95 eller senare, 16 MB RAM, 4x CD-ROM, bildskärm 640x480 (256 färger eller mer). Macintosh: PowerMac 90 MHz eller bättre, MacOS 7.1 eller senare, 16 MB RAM, 4x CD-ROM, bildskärm 640x480 (256 färger eller mer). Pris $49,95 (motsvarar drygt 410 kronor). Om man beställer från Sky Publishing Corp, USA, tillkommer $24,95 (närmare 205 kronor) i fraktkostnader. Ev. tull och moms kan göra beställningen ännu dyrare..

Lågprisprogrammet (nåja, allt är relativt) Redshift har kommit ut med en ny version. Och jag måste säga att den är ett fall framåt jämfört med tvåan. Stjärnorna tecknas nu mer realistiskt, men det är ändå ljusår kvar till höjdaren Starry Night.

Man skulle kunna säga att Redshift är Starry Nights raka motsats. Med Redshift går det fortfarande inte att få fram en naturligt färgad himmel. Gryningen/skymningen är till exempel för ljus för länge. Vintergatan är fruktansvärt ful tecknad och stör när den syns (man måste ta bort den via menyraden varje gång). Deep sky-objekten liknar de teckningar som finns i en gammal astronomibok från 1850-talet jag har i min samling. Programmets olika paletter är onödigt stora och stör bilden. Istället för att ange himlens bredd i grader använder Redshift en egen märklig skala där 1 motsvarar ungefär 60 grader. I Starry Night går det att ha flera "fönster" aktiva samtidigt - i Redshift bara ett enda. Dessutom är programmet krångligare att handha än Starry Night. Nej, Redshifts styrka ligger istället i tillbehören.

Det bästa i den nya versionen tycker jag är Sky Diary, där man snabbt får fram en lista över månfaser, konjunktioner, oppositioner etc för den aktuella månaden. Listan är inte lika utförlig som den i AmatörAstronomen, men är ändå fullt duglig.

Bland många andra saker i Redshift hittar man sökfunktioner för både förmörkelser (mellan åren 4712 f Kr och 10000 e Kr!) och konjunktioner; astronomiska rundturer, där man med hjälp av bilder och tal får lära sig ett och annat om universum; ett sökbart astronomiskt uppslagsverk (Penguin Dictionary of Astronomy av Jacqueline Mitton); en kul avdelning i stil med Guiness rekordbok. Vet du till exempel var man hittar solsystemets kallaste plats? Svar: på neptunusmånen Triton, där Voyager 2 registrerade -235°C.

Det går nu att föra in egna nya objekt i Redshift, en möjlighet som varje anständigt astronomiprogram måste ha. Det är konstigt att den inte fanns med i de tidigare versionerna. Man kan också hämta objekt från Maris hemsida på Internet (www.maris.com). En annan bra sak är att det går att ställa i både lägsta och högsta magnitud, en viss spektral- eller luminositetsklass, en viss klass av asteroider och så vidare. En märklig bugg fanns i de två första versionerna av Redshift: om man hade ändrat på kontrollerna för lägsta och högsta magnitud gick det inte längre att visa Sirius på himlen! Detta är nu åtgärdat.

Klickar man på ett objekt på Redshifts himmel och dyker det upp en inforuta med en mängd uppgifter (position, ljusstyrka, avstånd, parallax etc. etc. etc.). Dessutom finns en rapport om när objektet är synligt (upp- och nedgångar och annat) för upp till ett år framåt. Mycket bra. MEN: inte någonstans finns uppgifter om höjd och azimut. VAD MENAS!!!!??

Redshift brukar berömma sig med att vara ovanligt noggrant. Stämmer det? Jag kontrollerade med tre andra källor som borde ha rätt uppgifter.

Fullmånen den 22 december i år inträffar kl 18.31 enligt Den Svenska Almanackan. Redshift anger samma tid. Helt OK.

Den totala solförmörkelsen den 29 mars är som störst kl 10.11 UT vid 23°09'N 16°46'Ö enligt Espenak, Nasa/GSFC. Redshift säger att den är störst kl 09.55 UT vid 23°09'N 16°56'Ö. Programmet får godkänt på positionen, men hallå där, tiden?!

Plutos apparenta topocentriska position den 20 mars kl 00 svensk tid är enligt Mica RA 16h42m17,880s, dekl -10°25'15,38''. Redshift menar att istället är RA 16h42m17s, dekl -10°25'09''. Det blir tja… okejdå, godkänt.

På en skala på en till fem galaxer, där femman är bäst, ger jag Redshift 3 två galaxer. Visst har den många bra egenskaper och visst är den noggrann och dessutom relativt billig, men själva sättet att visa stjärnhimlen på drar ändå ned det sammanlagda intrycket.

Till sist några ord om en eventuell svensk distributör. Bonnier Multimedia distribuerar Redshift 2 i Sverige. Jag har kontaktat dem per e-post tre gånger under några månaders tid för att fråga om de även kommer att föra Redshift 3. Jag har ännu inte fått något som helst svar. Uselt!