Fredag 17 november 2017
Vi finns här: www.nak.se

Recension: Starry Night Deluxe

recenserad av Sven Mårdh

Datorplanetarium från Sienna Software.
Svensk distributör saknas. Hemsida: www.siennasoft.com. Datorkrav: PC: Pentium, Windows 95/98/NT, SVGA, 8 MB RAM och 15-60 MB utrymme på hårddisken. Macintosh: Mac OS 7.0 eller senare, 8 MB RAM, 68040 eller Power PC, 256 färger, 8 MB RAM och 10-40 MB utrymme på hårddisken. Pris $89,95 (motsvarar drygt 710 kronor). Om man beställer från Sky Publishing Corp, USA, tillkommer $33,95 (närmare 270 kronor) i fraktkostnader. Ev. tull och moms kan göra beställningen ännu dyrare.
När jag sammanställer AmatörAstronomens kalender brukar jag ta flera astronomiska dataprogram till hjälp. De flesta kartor som förekommer i tidningen är gjorda med hjälp av Voyager II (en ny version kommer i januari). Tider för ockultationer kommer från Redshift, som brukar berömma sig för att vara ovanligt noggrant. Redshift har precis kommit i sin tredje version, vilken kommer att recenseras i ett kommande nummer. Jag använder Mica, alternativt ICE, för att räkna ut Solens, Månens och planeternas upp- och nedgångar. Då återstår till sist Starry Night. En skiss över en ockultation, en månförmörkelse och något annat. Det är det synbara resultatet av Starry Night i AmatörAstronomen. Inte mycket att ha kan man tänka? Tvärtom, Starry Night har faktiskt blivit mitt favoritprogram.

Programmet kan inte räkna fram när det inträffar några konjunktioner eller förmörkelser. Det ger ingen översiktslista över månadens viktigaste händelser. De stjärnkartor Starry Night kan printa fram är heller inte så där jättebra.

Nej, programmets verkliga styrka ligger istället i dess hanterbarhet och att visa stjärnhimlen. Den riktiga stjärnhimlen. Jag har nämligen aldrig sett något annat dataprogram som kan efterlikna verkligheten bättre än Starry Night. Om jag vill veta hur himlen kommer att se ut när klubben ska ha observationsutflykt, ja, då är det givetvis Starry Night jag sätter igång på datorn.

Dessutom är programmet oerhört användarvänligt. Paletterna man styr det med är smala, vilket gör att de inte skymmer himlen så mycket.

På huvudpaletten finns det åtta verktyg att jobba med. Med pekaren går det till exempel att klicka på stjärnor, planeter etc och man får då fram en ruta med en massa information om det valda objektet. I inforutan finns ett litet fönster med en översiktsbild över området kring objektet (när en planet är vald visas en närbild på hur planeten och dess eventuella månar ser ut vid just det ögonblicket). Som en bonus går det att använda alla Starry Nights möjligheter även på detta lilla fönster. Detta är en av flera speciella saker som just bara Starry Night har och gör programmet extra ordinärt.

Andra verktyget är en hand. Med hjälp av den går det att dra hela stjärnhimlen till det väderstreck eller den stjärnbild du vill se, smidigt och lätt.

Tredje verktyget är en pil och en liten märklig ruta. Klicka på några stjärnor och helt plötsligt tonar en spöklik teckning på den stjärnbild du befinner dig i, lite likt tecknade stjärnkartor från flydda århundraden. Dubbelklicka med verktyget och du får fram allmän information om den valda stjärnbilden.

Välj fjärde verktyget (två nästan ihopsnörda pilar) och det går att förflytta sig i latitud och longitud med musens hjälp. Verktyget fungerar även på att ändra koordinater om du förflyttat dig ut i rymden. Jisses, vilka tredimensionella perspektiv det går att få på detta sätt bland planet- och kometbanor!

Femte verktyget är ett vinkelinstrument och naturligtvis mäter den vinklar. Det går lika bra att mäta vinkelavstånd fritt på stjärnkartan som mellan två valda objekt. De valda objekten markeras speciellt och mätningen blir därför noggrann. Förutom avståndet får man också fram positionsvinkeln.

Förstoringsglaset är det sjätte verktyget, som hjälper dig att zooma in och ut. Det går att zooma ut till 180 grader och in ända till en bågsekund.

Med hjälp av sjunde verktyget, en rektangel med streckad ram, kan man riva bort en utvald del av stjärnhimlen och lägga ut den till skrivbordet. Delen kan sedan sättas in i Klippboken (om du har en Mac) eller användas som en bild i något annat program. Mitt layoutprogram PageMaker vill dock inte känna igen filen.

Sista verktyget är en kamera och är naturligtvis till för att kunna spela in en film i Quicktime-format. Ja, förresten kan du även välja bland ett tiotal andra format. Det går också att ta bilder i JPEG och BMP. Suveränt!

Nu är det ju inte bara verktygen som styr Starry Night. Med hjälp av menyraden upptill kan du ställa in det mesta:

Typsnitt, storlek och färg på alla namn, färgen på stjärnbildernas konturlinjer, gränslinjer etc.

Horisontens utseende (välj mellan träd, palmer, segelbåtar, amatörastronomer, dinosaurier, utomjordingar och marslandskap).

Designa dina egna inställningar på stjärnhimlen, spara dessa och nå dem lätt bland de redan befintliga varianterna. Jag har till exempel gjort en svartvit version där alla Messier-objekt är tydligt utmarkerade.

Vrid och vänd på stjärnhimlen så att den liknar det du ser i ett okular.

Etc etc.

Några andra saker som gör Starry Night till mitt favoritprogram är till exempel att planeterna, månar och alla Messier-objekt visas med riktiga bilder. Vintergatan visas i en vackert blå men svag ton. Elegant så det räcker. Många andra program misslyckas just i detta fall.

När Solen är uppe faller trädens skuggor på marken åt rätt håll. Ljuset vid skymning och gryning är naturtroget.

Det går att köra en lättversion av Starry Night utan att ha program-CD:n i datorn. Detta går till exempel inte med Redshift.

Det bästa med programmet är dess banredigerare. Om du vill lägga till ett nytt objekt måste du först välja kring vilken himlakropp den ska kretsa. Då får du fram en meny där du kan välja typ av objekt, skriva in banelement, klistra in en bild på ytan etc. Det går också att enkelt ändra banelementen genom att dra i speciella handtag. En mycket användbar möjlighet som också gör att man lär sig hur de olika värdena påverkar banan - man kan nämligen i ett fönster också se hur banan ändrar sig allteftersom man drar i handtagen. Ett tips: lägg dig i en polär bana runt Saturnus så att du far rakt genom ringarna. Häftigt!

Som i många andra astronomiprogram finns även i Starry Night möjligheten att styra ett teleskop med hjälp av datorn. En plug-in gör också att det går att lägga in internetbokmärken på de objekt du vill.

Till programmet följer en liten manual i CD-storlek, men det finns också en manual på CD-skivan där programmet ligger. Dessutom kan man gå till Siennas hemsida på Internet (www.siennasoft.com), där det finns ytterligare information.

Starry Nights databaser är de vanliga (SAO, Hubble etc). I den versionen jag använder (Macintosh 2.1.3) har man tyvärr inte hunnit få med Hipparcos och Tycho.

Å andra sidan går det att skapa egna kataloger och lägga in dessa som objekt på himlen. Det finns även småkataloger att tanka hem från Siennas hemsida, bland andra Caldwell-katalogen, UGC-galaxer och IMO:s katalog över meteorsvärmar. Flera av katalogerna har skapats av Bill Arnett, känd från hemsidan The Nine Planets.

På Siennas hemsida finns även möjligheten att tanka hem demoversioner av programmet och även dess lillebror Starry Night Basic.

Det finns naturligtvis en hel del till i Starry Night som jag inte berättat om. Det finns också en del i programmet som jag hoppas Sienna fixar i nästa version. Om jag ska ge Starry Night ett betyg får det bli fyra av fem galaxer. Eller kanske fyra stora och en liten satellitgalax.

Redigera