Fredag 22 september 2017
Vi finns här: www.nak.se

Meteorskuren Perseiderna

av Sven Mårdh



Ett år utan perseiderna känns inte helt.

Varje augusti ser jag fram emot att luta mig tillbaka i en skön stol och njuta av fyrverkeriet där uppe. De små stjärnskotten har blivit som trogna vänner.

Om du tittar upp mot himlen kan du då och då se stjärnfall. På ett kort ögonblick blixtrar det fram ur ingenting, beskriver sin bana på himlen och är sedan borta lika snabbt som det kom. Men vad är ett stjärnfall egentligen?

I solsystemet finns en mängd stoftpartiklar, alltifrån fint damm via millimeterstora gruskorn och uppåt. Astronomerna kallar partiklarna för meteorider. De har oftast, men inte alltid, sitt ursprung i kometer som tappar dem när kometen är nära solen och som mest aktiv. Meteoriderna sprids sedan ut längs kometens omloppsbana.

Ofrånkomligt möter jorden många meteorider i sin årliga bana runt solen. När en sådan partikel kommer på kollisionskurs med vår planet når den först de övre luftlagren. Den kolliderar med luftmolekylerna med en mycket hög hastighet (11 till 72 kilometer per sekund) och i den friktion som då bildas upplöses den i atomer.

Atomerna rusar vidare och kolliderar med allt fler luftmolekyler. Jonisering inträffar när elektroner kastas bort från sina atomer. Resultatet blir en utdraget spår (eller en tunnel egentligen) av positivt laddade joner och negativt laddade fria elektroner. Jonerna och elektronerna återförenas snabbt och ger då ifrån sig ett ljussken.

Det är detta skeende, som vanligen tar mellan 1/10 och 8/10 sekund, som vi kallar för meteor eller stjärnfall. Om meteoriden är tillräckligt stor och klarar färden genom atmosfären ner mot jordytan kallas den meteorit.

Nomalt brukar en observatör se mellan 6 och 8 sporadiska meteorer under en timme.

I Norrköpings Astronomiska Klubb brukar vi starta höstsäsongen med perseidövervakning. Det hela går till så att var och en får en del av himlen tilldelad sig. Sedan gäller det att hålla ögonen öppna mot detta område. För varje stjärnfall som kommer hojtar man till, säger om meteoren var en perseid eller övrig. Om det var en perseid med rökspår noteras även detta.

Deltagarna observerar i 15-minuterspass som hela tiden avlöser varandra. Någon av de närvarande håller kollen på den aktuella ställningen. Således kan man efter ett hojt till exempel få höra 5-2-2. Det betyder då 5 perseider, varav 2 med rökspår samt 2 övriga meteorer har varit synliga sedan passet började.

Hur vet man då om det är en perseid eller någon annan meteor man ser?

Perseidernas ursprungskomet heter Swift-Tuttle och har en omloppstid runt solen på 130 år. När kometen återkom 1992–93 trodde astronomerna på en meteorstorm – ett utbrott som kan ge tusentals meteorer per minut. Stormen uteblev dock, men aktiviteten var hög under hela 1990-talet.

Meteorerna i en skur ser ut att stråla ut från en och samma punkt på himlen, radianten. Om du förlänger perseidernas banor ser du att de alla möts i en radiant norr om stjärnbilden Perseus, därav namnet.

Radianten är egentligen en synvilla eftersom alla stoftpartiklarna i en meteorskur har parallella banor i rymden. Man brukar likna det hela med att det är som att stå på en bro och titta ned på bilarna på en flerfilig motorväg. Bilarna kör parallellt med varandra, men tycks ändå komma från en och samma punkt borta i horisonten.

Perseiderna som meteorskur upptäcktes i modern tid på 1830-talet av tre oberoende observatörer: John Locke, Adolphe Quetelet och Edward Herrick. Skuren har dock varit känd mycket längre tillbaka i tiden.

Perseiderna brukar även kallas Laurentii tårar. Namnet har sitt ursprung i vidskepelse hos katoliker i Europa. Man trodde förr att det var den helige Laurentius tårar som föll mot jorden. Laurentius var en martyr som torterades och dödades i Rom den 10 augusti 258, då den icke-kristne kejsaren Valerian styrde.

Perseiderna brukar normalt ha sitt maximum runt den 12 augusti, men man kan se perseid-meteorer från den 17 juli till den 24 augusti. Speciellt rikliga är de mellan den 10 och 13 augusti. Ungefär en tredjedel av dem lämnar rökspår efter sig. Rökspåren kan ligga kvar upp till 10 sekunder.



Denna sida uppdaterades senast den 24 februari 2002 och 6 augusti 2017.

Redigera